En börjar – alla hänger på

Det börjar enkelt med att en på gatan överdekorerar huset, sedan hänger en till på och sedan är det full fart. Juldekorationer triggar den amerikanska tävlingsinstinkten. På min gata är det nästan inga som har överväldigande juldekorationer utom ett femtal längst ner i kröken av gatan som känner trycket från granngatan som fullkomligt spårat ur.

Min sociologiska förklaring är att ingen amerikan vill känna sig som en förlorare. Det blir särskilt viktigt när det är lågkonjunktur. Man visar världen att man jävlar har råd med en riktigt fröjdefull jul – och sänder till grannarna meddelandet att ni är små förlorare som får räkna ettöringar. Grannarna blir förbannade – sedan är det världskrig på gatan men i formen av tusentals små lampor på hustaken, i buskar och utmed staket.

Det här kan låta lite löjligt men det påminner om svenska gator där ett bilbyte kan sätta igång en kedja av bilbyten. Nu kommer givetvis fråga – är det bara rika förorter och bostadsområden som har sina öar av personer som fullkomligt spårat ur närdet gäller juldekorationer?

Min erfarenhet efter att kört bil genom Amerika i ett snart decennium är att det är ett klasslöst urflippande men det känns starkare i lågkonjunktur – fast det kan vara hur man tänker. I en lågkonjunktur med 10 – 15 % arbetslöshet verkar det mer löjligt när det finns folk som inte har pengar till mat och bostad. Det handlar i grunden om hävdelse – och kanske lite om jul. Men hävdelse verkar vara det genomgående temat.