Bard och Wiehe blir folkkära artister

När Idol började sändas tidigare i höst skrev jag att Alexander Bard nu kunde vänja sig vid något helt nytt. Nämligen att bli folkkär. Nog för att han gjort sitt allra bästa för att framstå som ond, elak och syrlig men för alla som sett programmet måste det vara ganska tydligt att det finns en ganska mysig farbror under ytan. Glittret i ögonen när han hört och sett en potentiell stjärna går inte att ta miste på. Inte ens när han upprepar sin kritik om karaokeartister lite för ofta blir det trist eller endimensionellt. Bard får helt enkelt vänja sig vid att hans tid som underlig, farlig och kontroversiell kan vara på upphällningen. Efter en lång höst i ett familjeprogram med höga tittarsiffror är han genomskådad av både barn och vuxna som sett tårarna på hans kinder och glittret i ögonen.

Mikael Wiehe är ytterligare en kontroversiell person som närmar sig status som folkkär artist. Genom programmet “Så mycket bättre” har tittarna fått lära känna en positiv och vänlig människa som verkar ha förmågan att få omgivningen att trivas i hans sällskap. Jag misstänker att orsaken till att produktionen placerade Wiehes dag som den sista, även kronologiskt under inspelningen, var att de övriga artisterna skulle bli bekväma med utmaningen att ge sig på hans låtar. Jag tror att hans musikalitet och erfarenhet annars hade kunnat vara en ballast för friheten att utmana hans oerhört populära låtar.

Att vi i Sverige 2011 får se hur två politiska extremer på varsin sida av det politiska spektrat, med diametralt olika uppfattningar, utvecklas till folkkära personligheter som får respekt i bredare lager är intressant på flera sätt. Inte minst pekar det på att politik faktiskt är stekhett i Sverige idag.

Undrar när partierna ska fatta det?