Den 20 maj har filmen Flying Monsters 3D premiär på Cosmonova, med David Attenborough som dragplåster.
Det är urtidens flygödlor, pterosaurierna, som visas upp och förklaras i en fartfylld dokumentär. De var inte dinosaurier, om än släkt med dem. I mer än 150 miljoner år dominerade de skyarna, som det första flygande ryggradsdjuren. Det är längre än vad vi däggdjur har funnits till.
David Attenborough stöter på en Quetzalcoatlus i filmen. Flygödlans vingbredd på 15 meter är väl i klass med Attenboroughs glidflygplan. Fotografi Atlantic Productions/ZOO
Filmen visar upp pterosauriernas stora variation under dessa år. Pterodaktylen, den flygödla som många först tänker på, levde rätt sent under Kritaperioden. Det finns utrymme för många överraskningar i hur de kunde se ut.
Paleontologen Lars Werdelin vid Naturhistoriska anser att filmen ger en helt annan förståelse av helheten kring flygödlorna än bara fossil kan ge. Forskarna har också lärt sig något av filmen, genom att få tänka till hur djuren kunde ha sett ut och jämföra.
En Tapejara i flykt. Vad hade den sin väldiga kam på huvudet till? En teori är att den var prydnad för att imponera på honor. Fotografi Atlantic Productions/ZOO.
Flying Monsters 3D är storslaget och fantastiskt. Problemet är att det är 3D, och filmen vill dra största möjliga växel på det. Hisnande djupa klyftor! Störtdykande flygödlor! Magnifika vyer! Efter ett tag finns risken att åskådaren blir lite bedövad (i värsta fall sjösjuk) och distraherad från att flygödlorna är rätt uppseendeväckande i sig själva.