Världshälsodagen

Den 7 april är Världshälsodagen. Det var den dagen 1950 som Världshälsoorganisationen WHO grundades. Sedan dess har varje dag haft ett tema.

Årets tema för WHO är antibiotikaresistens. Det är ett allvarligt problem att bakterier genom sin snabba evolution utvecklar motståndskraft mot antibiotika så att det inte längre har någon effekt. Nu dödar bakterien MRSA (Meticillinresistent Staphylococcus aureus) fler människor än aids varje år, och andra resistenta organismer har uppstått, vilket lämnar läkarna med färre medel att behandla vanliga infektioner. Varje år beräknas 25.000 dö i Europa, enligt Europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC. I Sverige långt färre än i länder som Grekland, Storbritannien och Portugal.

Det talas ofta om överförskrivning av antibiotika, Strama har ett nationellt mål att minska till 250 recept på tusen innevånare i Sverige. Dit är det en bit kvar. Det talas också om att vi reser mer och därför tar med oss bakterier från andra länder, som då är starkare än bakteriefloran här.

Det som mer sällan diskuteras är de nya skärpta reglerna för att godkänna läkemedel. Amerikanska FDA t.ex. kräver att företagen bevisar att en ny antibiotika inte bara är effektiv och säker, men också effektivare än de som fanns tidigare. Dåligt val. Kraven höjdes också på fler patienter inskrivna i kliniska prövningar, vilket ökar kostnaderna för läkemedelsutveckling. Resultatet företagen forskar mindre på att ta fram ny antibiotika, sedan 2007 har det bara godkänts två. Det liknar situationen för vaccin.

WHO tar också fram mått på folkhälsa. Frågan är hur folkhälsa ska mätas? På senare tid har det varit en del kontroverser om det. Jonathan Metzl och Anna Kirkland skriver i New Scientist en kritik om hur begreppet hälsa används. Måtten påverkas förstås också av hur man mäter. När WHO rankade hur sjukvården fungerade för några år sedan förvånades många över resultaten. Vården rankas både efter hur väl den fungerat som efter hur väl den teoretiskt skulle ha kunnat fungera (“overall attainment” OA) respektive “overall performance” OP).

Några av faktorerna är okontroversiella som hälsonivå mätt i DALE och hur snabbt vårdsystemet svarar. Mer problematiskt är måttet på finansiell rättvisa, att relativt rikare människor borde betala mer för sin vård även om de använder samma mängd vård. Fast så brukar man inte värdera andra varor och tjänster. Dessutom är den viktad till en fjärdedel av OA.

Det finns också relativa mått av hur vården är fördelad och för tillgänglighet. En förbättring av hälsan för bara en grupp i samhället, skulle alltså kunna sänka landets resultat i rankningen även om de andra inte fått det sämre.

Det är osäkert att mäta hälsa i många länder, och när det finns en osäkerhetsintervall i rapporten på 80 procent i mätningen så kan värdena variera ordentligt.

Det finns onekligen en del att tänka på nu under Världshälsodagen.