Usama bin Laden, Al Qaidas ledare, är död. Den mest intressanta synvinkeln rent vetenskapligt, är noteringen av hur snabbt och säkert DNA-analyser går nu för tiden. Det brukade ta veckor, nu går matchningen på 24 timmar. Tillförlitligheten av hur väl ett DNA-spår kunde matchas med en person var starkt omdebatterad en bit in på 90-talet.
Bin Laden dödades troligen med en specialstyrka just för att kunna få ett vävnadsprov från honom att analysera på basen i Afghanistan. Det lättaste hade annars varit att bomba sönder hela kvarteret med en kryssningsmissil.
John Brennan, rådgivare till president Obama, gick ut med att man till 99,9 procent säker på att det är Bin Laden. Det är svårare än man kan tro att få 100 procents visshet. Matchningen sker mot DNA-prover man har från släktingar av Bin Laden, och det är egentligen sannolikhet för släktskap mellan två personer som går att få fram, inte att en persons identitet. Det tar hänsyn till hur vanliga vissa DNA-markörer är i befolkningen som helhet. Delar man sällsynta aleler är sannolikheten högre för att man är släkt.
Nu hade Usama bin Laden bara halvsyskon, som en syster vars DNA underrättelsetjänsten fick tillgång till när hon dog på ett sjukhus i Massachusetts. USA har ett stort register av prover från kända terrorister, Black Helix, som startades efter 911.
Själva jakten på Bin Laden blev långt mindre högteknologisk än väntat. Förutom möjligheten att någon tjallat, identifierades gömstället troligen genom att huset utmärkte sig för att inte ha telefon och internet. Det säger en del om hur använda dessa tekniker är, även i ett fattigt land som Pakistan.
Fast frågan är hur viktig Usama Bin Laden var? Nätverket Al Qaida kanske fortsätter, men det är inte lika starkt som för bara något år sedan. James Glassman kanske fick rätt, det var på idéplanet som kampen främst skulle vinnas, och under Arabvåren har islamisterna tappat sitt inflytande.