Moder Indien. Uråldrig, exotisk och på senare tid en framgångssaga av ekonomisk tillväxt och utveckling. I Europa har naturvetenskapen och tekniken förlorat sin position i samhället. I Indien bryr sig ungdomarna om kemi, fysik och matematik. Där förstår man vikten av utbildning och teknisk innovation. En kärnvapenmakt som också har landat med raketen Chandrayaan på månen.
Stämmer det? Det finns en ny blogg här på Voltaire som handlar om Indien. Spännande att följa. Samtidigt hittade jag en kul bok på engelska.
Angela Saini är en ung vetenskapsjournalist som vunnit flera utmärkelser. Hon är också av indiskt ursprung, hennes pappa är kemist, och hon ville utforska ett annat Indien. Geek Nation, how Indian science is taking over the world heter hennes nya coola bok. Hur kommer det sig att så många indier är hänförda av vetenskap och teknik? Att Indien suger i alla sporter utom cricket men sopar mattan med resten av världen i matteolympiader och schack? Är Indien nördarnas Shangrila?
Det blir inte riktigt som Angela Saini tänkt sig. Hon är uppvuxen i England och har svårt att ta till sig det kontrastfyllda landet. Indien är satt i snabb utveckling, men 2010 hade landet enligt IMF en lägre BNP per capita än Mongoliet och Swaziland. Fyrahundra universitet som utexaminerar svindlande 600.000 ingenjörer årligen samtidigt som knappt 75 procent av befolkning ens kan läsa. Landet satsar mycket på forskning, men är inte riktigt världsledande på något område.
De tekniska elithögskolorna IIT är oerhört svåra att bli antagen till. Många studenter är utbrända från första dagen, och vill helst av allt bara ta examen och få ett jobb.
Hon träffar IT-företaget InfoSys grundare Narayana Murthy, som är just den charmerande, ödmjuke datanörd hon sökt. Samtidigt är Indiens IT-bransch också präglad av det gamla samhället. Hälften av alla mjukvaruprogrammerare är från brahmin-kasten. Mycket av arbetet är inte så kreativt och visionärt, mer rutinarbete för kodapor än tidiga Silicon Valleys oförutsägbarhet.
Utbildningssystemet skapades av britterna för att få fram byråkrater och ingenjörer för att sköta detaljerna i imperiet, inte för att få fram nytänkare. Det är ytterligare ett skäl till att många åker utomlands. Förändringar sker, men det tar tid.Indisk bioteknik är väl utvecklad och landet är nu nettoexportör av ris, vete och socker. Läkemedelsindustrin har gjort framsteg. Det finns experiment med e-demokrati och ett arbete att göra informationssamhället tillgängligt för alla. Frågan är om Indien klarar det väldiga språng som måttas upp?
Sainis upplevelser av Indien påminner om boken Lotusen och roboten som Arthur Koestler skrev 1960. Upplysningen har inte riktigt omvandlat Indien. Bland gudar och astrologer framstår det indiska tänkande mer fnoskigt än nördigt. Samtidigt finns det ett sympatiskt reflekterande och diskuterande drag i den indiska kulturen.
Geek Nation är kul populärvetenskap och på många sätt bildande. Samtidigt tappar Saini den story hon kom till Indien för. Hon måste byta riktning på reportaget och lyckas väl okej med det. Den indiske ingenjören finns, fast kanske inte nördig på det sätt vi tänker i väst. Det behövs inte heller, är man ett land på 1,2 miljarder i rörelse så räcker deras intresse för vetenskap och teknik till för att omvälva världen.