Året var 2008 och kampen emot signalspaningslagen skedde på bred front. Liberala sossar stod sida vid sida med piratpartister och liberala krafter från andra partier. Det vi såg i FRA-lagen var ett hot mot vardagen. Övervakningen av medborgarna tog nya skrämmande steg. All digital trafik skulle samlas in så att statens myndigheter hade möjligheten att gå igenom den i sökandet efter tänkbara hot. Självklart ansåg inte speciellt många att just våra privata, triviala och trista konversationer skulle vara intressanta för myndigheterna att kika närmare på. Problemet låg istället i det faktum att statens myndigheter fick en lagstadgad rättighet att samla in korrespondensen och att de gavs möjligheten att alls titta i den för att granska och kartlägga oss. Inser man inte att det är själva problemet är det naturligtvis svårt att föra samtalet. Men det är ett ingrepp i individens frihet som inte är acceptabelt, oavsett hur tråkiga våra mejl är.
Hoppfulla riksdagsledamöter som gått till val på integritetsfrågan sålde ut sig mot fagra löften om kontrollstationer och mot garantier om skydd mot ändamålsglidning. Säkerhetspolisen skulle verkligen inte få använda sig av det insamlade materialet fick vi veta. Vi andra suckade i vånda, vred våra händer och vädjade att de skulle lyfta sina huvuden för att inse vilken väg landet var på väg mot. Till ingen nytta. I riksdagens mörka rum vrålade statsministern okvädningsord till obstinata riksdagsledamöter om att hotet kommer inifrån. Idag vet vi alla att hotet kommer inifrån. Från våra egna folkvalda politiker i Sveriges riksdag. Statsministern sa att det bästa för alla är att debatten lägger sig. Luften gick på många sätt ur oss men debatten lägger sig aldrig även om den gått på sparlåga något år.
På Socialdemokraternas partikongress 2009 behandlades en motion om ett moratorium för integritetskränkande lagstiftning. Den förlorade i stora stycken men den vann i en mycket central punkt. Socialdemokraterna sa då ja till följande: “Att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med regeringsformen och europakonventionen om mänskliga rättigheter.”
När justitieministern sträcker ut handen till Socialdemokraterna är partiföreträdarna snabba att vara villiga att ingå överenskommelser. Det är inget konstigt med det, samma företrädare har flera gånger tidigare varit fullständigt ointresserade att minnas vad partikongressen beslutade. Socialdemokraterna har inte verkat för en översyn. Trots att Europadomstolen just nu granskar FRA-lagen just på grund av misstanken om krocken med europakonventionen så vill Socialdemokraterna gå vidare tillsammans med övervakningskåta moderater.
Sanningen är att det inte finns något parti i Sveriges riksdag som sätter individens frihet främst. Alla har andra och i eget tycke viktigare saker för sig. Men vad spelar det för roll om vi räddar miljön (Mp), om vi får sänkta skatter (M) eller om vi får en felfri välfärd (S + V) när vi ändå inte längre är fria?
Niklas Starow, Hanna Wagenius, Frihetssmedjan, Daniel Gustavsson, Jinge, HAX och Beelzebjörn skriver bra. Men på Netroots är det stilla som i graven.
Läs även andra bloggares åsikter om övervakningssamhället
Samtidigt visar Dagens Nyheter upp en komplett mejlkonversation mellan en författare och en statsministerkandidat.