Eid Mubarak – men vi ska inte ha fler religiösa nationella helgdagar

När man inte vet riktigt vilket ben man ska stå på kan man finna sig stående på ett ben i avsaknad av balans. Det gör Peter Weiderud, ordförande i det som tidigare hette Broderskapsrörelsen, i en artikel i Svenska Dagbladet idag. På över 5000 tecken snubblar sig Weiderud igenom ett resonemang om att införa fler religiösa högtider i Sverige. Som avslutning kommer han sedan fram till det enda som är rimligt ur ett sekulärt perspektiv, nämligen att högtiderna bör individualiseras mer genom valbara helgpotter. Kanske var det vad han egentligen ville ha sagt men varför han då använde 90 % av texten till att propagera för införande av fler religiösa högtider är fullständigt obegripligt.

Den högtid som börjar just i dag och som markerar att fastemånaden ramadan är avslutad heter Eid al-fitr och är den muslimska världens största högtid. Jämförbar med påsken för de övertygade kristna eller Jom Kippur för judarna. Den högtiden används av Weiderud i syfte att få Sveriges muslimer att gilla Socialdemokraterna. Lite känns det som en månglare i templet men syftet är säkert vällovligt även om det varit snyggare att publicera texten på jul- eller påskdagen.

Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna på jorden. I tillägg till det har vi ett antal etniska och religiösa minoriteter som möts av stor respekt från det offentliga samhället. Den respekten ska inte missbrukas i populistiska syften. Vi måste som demokratisk sekulär nation där religion inte styr det offentliga samhället skilja på privatlivet och det gemensamma. När det gäller helgdagar finns det ingen bättre väg än att individen själv väljer vilka helgdagar som är centrala för individen. Ska man dessutom se till produktionen kan inte fasta dagar ersättas med rörliga och av de rörliga helgdagarna har vi i  jul, nyår, första maj och nationaldagen (som inte alltid infaller på en vanlig helg). Vilka av dessa dagar tänker sig Weiderud vilja plocka för att ersätta med Eid?

De enda helgdagar som är helt sekulära samt fria från politiska belastningar är nationaldagen (även om jag tycker den är felplacerad och meningslös) samt nyårsdagen. De borde därför vara de enda dagarna som utlyses som nationell helgdag i ett sekulärt samhälle som Sverige. Alla andra helgdagar borde vara upp till invånarna själva att välja till sin nationaldagspott. Det gör att vi skulle ha totalt trettondagen, långfredagen, annandag påsk, första maj, kristi himmelsfärdsdag, juldagen och annandag jul att spela med. 7 dagar i en individuell helgdagspott att plocka ur. Det öppnar för var och en att fira sin egen utvalda viktighetsdag vare sig det är eid, jul, midvinterblot eller Ozzys födelsedag.

Det skulle dessutom vara enkelt att administrera, allt handlar faktiskt om att sätta en regel för att man inte kan ta ut mer än två dagar i följd samt att skola och arbetsgivare måste ha kunskap om vilka dagar man valt innan arbetsåret tar sin början. Dessutom kan man säkerligen förvänta sig att en del dagar regleras i avtal mellan grupper av löntagare på lokala arbetsplatser och arbetsgivare som vill ha bra överblick.

Nu landar visserligen Weiderud i den slutsatsen av sin långa text. Han skriver: “Framtidens lösning ligger förmodligen i att växla in några av dagens svenska helgdagar till en personlig helgdagsbank av 2–3 dagar. Det skulle göra det möjligt för var och en att fira de viktigaste festerna, utifrån sin tro, sin etnicitet eller annan tradition. Utan religiösa eller kulturella traditioner att fira, kunde helgdagsbanken användas till födelsedag, bröllopsdag eller vårdagjämning.” Det är faktiskt fullt möjligt att det är exakt detta som Weiderud vill uppnå men varför då alls först propagera för att Eid skulle bli nationell helgdag? Är det för att visa på hur orimligt det är med religiösa nationella helgdagar? Tittar man i kommentarsfältet under artikeln har i vilket fall sådan subtilitet gått alla spårlöst förbi, så även för mig får jag medge. Mer sannolikt är det så att artikeln leder till att ännu fler tror att svenska socialdemokrater i sin iver att vara vidsynta ger efter för mer religion i det offentliga samhället. Det är inte en social demokrati som rimmar med mina värderingar.