Nu har p-pillret funnits i femtio år och inneburit en social revolution för kvinnorna.
Före industrialismen, så kunde de flesta kvinnor som födde barn utanför äktenskapet inte försörja dem, och deras barn blev en börda för alla i fattiga bondesamhällen. Därför utvecklades religiösa och etiska tabun, med utfrysning och i värsta fall hedersmord av ogifta mödrar. Äktenskapet måste vara livet ut, för att inte samhället skulle få fler ogifta mödrar.
Först under efterkrigstiden lyckades industrin få fram verksamma hormonpiller. Kombination av kvinnligt könshormon och gulkroppshormon blockerar hypofysens produktion av det hormon som stimulerar ägglossningen. Livmodershalsens sekret påverkas också så att spermierna dödas.
De kvinnor som har kunnat dra fördel av tillgången på preventivmedel har blivit stora vinnare. Då de kan välja när, och om, de vill skaffa barn har de fått större möjligheter yrkesmässigt, socialt och intellektuellt.
Så, när kommer p-pillret för män? Det har ju diskuterats sedan 60-talet? Problemet är att det varit svårare att minska mannens koncentration av testosteron, och påverka den dagliga produktionen av hundra miljoner spermier, än att stoppa kvinnans ägglossning var fjärde vecka. När testosteronhalten sänks kan männen tappa sin lust och få erektionsproblem. Det har försvårat många mäns attityder, till något som de anser vara ”kvinnans ansvar”. Testosteron kan ges i injektioner till mannen, var tionde till tolfte vecka för att kompensera, men med biverkningar som depressioner och aggressivitet.
Det är kvinnor som blir gravida, så de har ett större intresse för att preventivmedel fungerar väl. Men nära hälften av alla havandeskap är oplanerade, och ungefär hälften av dem slutar i abort, så fortfarande används inte preventivmedlen så ansvarsfullt av kvinnorna heller.
Mervärdet av att utveckla p-piller för män är troligen för lågt. De preventivmedel som finns uppfyller väl de funktioner folk eftersträvar. Det är förändringar av sociala normer och familjestrukturer som kan spela för hur preventivmedlen används, inte tekniken i sig.