Isaac Newton har ofta använts som en symbol för en analytisk, reduktionistisk och kvantitativt empirisk vetenskap, som avfärdar stora delar av naturfenomenen på grund av deras oordning och omätbarhet. I själva verket var Isaac Newtons verk betydligt mer komplext än så.
Newton levde i en brytningstid. Systemskiftet innebar den kvantitativa naturvetenskapen. Från retorik, filosofi och knappologi till noggrant kontrollerade experiment, slutsatser baserade på repeterbara resultat och förstås kvantitativa beräkningar.
Newton berättade att han som forskare kände sig som en liten pojke som samlade vackra småstenar på stranden medan hela havet låg oupptäckt framför honom. Fast det var just hans jakt på småstenar nödvändig för att man skulle kunna erövra även havet. I naturvetenskapen handlar det om att formulera problem på rätt sätt. När frågan väl är tillräckligt precist ställd, är det ofta uppenbart vilka verktyg och metoder som når svaret.
Newtons bedrift var att han uppfann generella metoder som differentialkalkylen och de mekaniska lagarna, som gjorde det lätt för honom att finna de ”vackra småstenarna”, allt från algebraiska lagar till mekaniken bakom tidvattnets rörelser. Newtons metoder gav vetenskapen flera enormt kraftfulla verktyg att lösa problem med, och hans framgång med flera till synes olösbara problem gav efterföljarna möjlighet att streta vidare. Hade Newton levat hundra år tidigare eller senare hade han knappast fått samma stora betydelse, för det var just dessa grundläggande verktyg hans samtid behövde.
Newton var också en lysande reklamman. År 1666 flydde han ut på landet då pesten härjade, och han sägs då ha kommit på differentialkalkylen, gravitationslagen och rörelselagarna. Det mest dramatiska var berättelsen om att ett äpple hade fallit ned på hans huvud, och han kom på gravitationen. Den berättelsen är troligen inte sann, en konstruktion som Newton aldrig avvisade då den var behändig.
Elementen och naturlagarna av Lennart Mörk på Tekniska Högskolans tunnelbanestation, detalj av Newtons äpple. Fotografi Waldemar Ingdahl
John Maynard Keynes kallade Newton för den siste trollkarlen. Newton arbetade parallellt med sina studier med alkemi och teologiska tankegångar som förkastade treenigheten (vilket ansågs av kyrkan som kätteri).
Newton visar hur föränderlig vetenskapen är, och förebilder mycket väl kan få vara komplexa.