Den stora jordbävningen ser ut att vara över, men sidoeffekterna från olycksdrabbade kärnreaktorer till tsunamivarningar drabbar hela Stilla havsområdet. Fortfarande vet vi rätt lite från de japanska myndigheternas uppskattningar av dödsfall och materiella skador.
Vi vet mer om själva jordbävningen; två stycken jordbävningar med en styrka på 7,2 respektive 6,3 på Richterskalan slog till mot huvudön Honshu dagen innan den stora på fredagen. Med en styrka på 8,9 på Richterskalan är den starkaste som slagit till Japan. Det vill inte säga lite i ett så jordbävningsdrabbat land. Honshu ligger i skärningspunkten mellan den eurasiska, Stilla havet, och filippinska tektoniska plattorna. Vad värre är så följdes jordbävningen av trettio efterskalv, starkast var ett på 7,1 i styrka.
Bränder och kollapsade byggnader var den främsta orsaken till skador och dödsfall i början, men farhågorna riktas nu på Japans kärnkraftverk där nödkylningssystemet vid Fukushima 1 reaktorn inte fungerat då elen och den dieseldrivna backupen också misslyckats.
Trettio meter höga vågor skalvet utlöste har svept över Japans låga kust. Trots att de stora skadorna skedde på Japans finns fortfarande oron att tsunamin slår hårt mot Stilla havsöarna, även om de farligaste vågorna verkar undvikas.
Det kanske låter hemskt då kanske tusentals människor har dött; det kunde ha varit värre. Dels låg jordbävningens epicentrum rätt långt utanför kusten och inte i storstaden Tokyo. Dels var Japan förberett på skalvet. Den stora jordbävningen i Kobe 1995 (som bara var på en styrka av 7,2) då myndigheterna anklagades för att ha tagits på sängen, har än mer gjort för att hindra jordbävningarnas och tsunamiernas skador. Det har byggts havsvallar, skyskrapor som svajar för att absorbera jordbävningarnas stötar, och landet har några av världens mest rigorösa byggnormer. De japanska kärnkraftverken har tidigare fått kritik för att inte vara tillräckligt öppna med information, något som verkar ha förbättrats nu.
Förutom japanska byggnormer och jordbävningens turliga läge, så hjälper tekniken också till efter skalvet. Google har till exempel ett Person Finder app där det går att leta efter försvunna och skriva frågor.
När vulkanen Eyjafjallajökul fick utbrott 2010 så spelade jag in en kommentar för Radio Voltaire, den står sig även på denna långt mörkare dag. Jordbävningen är en tragedi, och världens gång har förändrats av liknande katastrofer, men när japanerna plockar upp spillrorna från den femte starkaste jordbävningen de senaste hundra åren kan de trösta sig med att det nog inte går att bli så mycket värre och dessutom att de lyckats stå pall.
Jordbävningen i Japan ställer en av vetenskapens stora frågor inför 2000-talet på sin spets: hållbarhet eller uthållighet, ska vi satsa på att katastrofer inte händer eller att de är lätta att hantera när de väl sker?