Julens mest retoriska fråga har numera ersatts av ett Ho ho ho! 
Fanns det några snälla barn under julen och hur är människor när de är snälla?

 
Är man snäll om man bryr sig om andra?
Och hur snäv är kretsen av andra? Man kan skämtsamt säja att det finns oroande tecken som tyder på att jag blivit mer amoralisk efter bara en handfull årstider i Indien. Tillbaka i Sverige är det lite upprörande att jag ens överväger om jag skall låta min tjänstetelefon betala biljetten till stadsbussen eller om jag helt enkelt ska tjuvåka. På varuhuset glider jag in i kön till kassan i julhandeln, inte sist, utan så där självklart mitt i kön som om att jag har all rätt i världen att tränga mej. Och att det är väldigt småaktigt att komma med påpekanden om det. Jag är inte heller längre lika petnoga med sopsorteringen. Komposterbart i gröna påsen håller väl ännu, men sen blir det lite som det blir.
Har tiden i ett samhälle som prioriterar kortsiktiga vinster påverkat min egen egoism?
Jag läser i mellandagarna, mellan skinkresterna och sillen, en bok just nu om kortsiktig egennytta och långsiktig allmännytta. Tack Tine! Skriven av en indier och med rubriken ”Games Indians play”. Raghunathan som han heter, hävdar att det är bevisat att en gentlemannamässig inställning till samarbete ger bäst resultat, dels att indier har en annan viktning mellan egennytta och allmännytta. Raghunathan verkar ha varit lång tid utanför Indien som professor i ekonomisk beteendeforskning i Milano. Han har fått intryck från andra länder där det råder en annan ordning än i Indien. Eller rättare; där det råder en ordning. Han kallar Indien för en fungerande anarki. Lite tur var det nog att han hamnade i Milano och inte Neapel, som verkar påminna en del om en indisk stad. Han säger saker om Indien och indier som bara en indier kan få säja:
”Ett folk av free riders”
”Som ogenerat tränger sej i kön”
”Som lämnar toaletten i en enda skitig röra efter sej”
”Som slänger skräpet direkt på gatan”
”Som kör mot rött för att man inte riskera straff”

Vem vill egentligen vara profet i sin egen hemstad?
Utan att säja att han har direkt fel i sina iakttagelser känns han lite grand som rökaren som blivit icke-rökare. De nyomvände som skådat ljuset och gör allt för att omvärlden inte skall blanda samma honom med de gamla kompisarna. Ni vet den där som efter många år har slutat röka under svåra omständigheter och nu agerar utdrivare av tobaksdemonen gentemot sina tidigare olycksbröder och systrar. Eller som den mörkhyade ministern med oantastlig invandrarbakgrund som excellerar i att lägga sig kant i kant med Sverigedemokraternas syn på Islam. Eller som den gamle maoisten som numera kräks på allt som luktar vänsteråsikter. Inte en gång utan hela tiden. Eller som den inbitne ekonomen som kommit på att det finns ”mjuka värden”. Oj, var intressant mänskligt beteende plötsligt blev då!
Eller som indiern som sett hur det fungerar i de gamla imperialistländerna rikaste områden.
Till sin hjälp i analysen av egennytta och allmännytta tar han den nobelprisade spelteorin som Shelling och Aumann prisades för, med ekonomipriset 2005. Två numera klassiska spelteoriscenarier är: ”prisoner's dilemma” och ”ultimatum game”.

Snabb egennytta och vinstmaximering eller långsam allmännytta?
Prisoner's dilemma handlar ursprungligen om två misstänkta förbrytare som tagits av polisen och som kan välja att samarbeta med varandra eller tjalla på varandra med sänkta straff som belöning. Men köp-och-sälj på nätet känns som ett mer relevant scenario.
Prisoner's dilemma handlar om att samarbeta för ett gemensamt gott eller att svika för den egna nyttan. En variant är den som utspelas i den privata näthandeln på internet varje dag. Två figuranter: säljaren och köparen. Säljaren kan välja att samarbeta och leverera varan enligt löfte eller att inte göra det (och ta emot köparens pengar). Köpare kan välja att samarbeta och betala enligt löfte eller inte göra det (och ta emot säljarens vara). Det finns ju några kombinationer av beteenden:
Fall     Säljaren                       Köparen
1.      Samarbete (leverera)     Samarbete (betala)
2.      Svek (leverera inte)       Samarbete (betala)
3.      Samarbete (leverera)     Svek (betala inte)
4.      Svek (leverera inte)       Svek (betala inte)

Det är lätt att se att Fall 1 ger en fördel till båda, och att Fall 4 inte ger någon fördel till någon.
Fall 2 och 3 ger en rätt ordentlig fördel för ena parten genom att den ene sviker och den andre samarbetar. Men antagligen stanna förtjänsten vi denna enda transaktion. Risken att samma lurade part går i samma fälla igen är rätt liten.

•  
  
• Nu är det bevisat, att vara reko lönar sej!
  Vilken strategi skall man då ha inför den här typen av osäkra transaktioner?
  Det har utlysts tävlingar för att formulera strategier eller beteendemönster för att maximera sin vinst som spelare. En forskare; Axelrod utlyste runt 1980 en sån tävling kring ”prisoner's dilemma” Och det finns ett resultat av den tävlingen. Strategi ställdes mot strategi.
  
  Resultat vid upprepade försök: den mest framgångsrika och enkla strategin består av följande moment:
  Var aldrig först med att svika.
  Var inte avundsjuk på den andres framgång.
  Svara alltid med samma mynt.
  - Om den andre sviker – svik nästa gång. Låt dej provoceras och straffa den andre.
  - Om den andre samarbetar – samarbeta nästa gång. Var alltid beredd att förlåta och börja om.
  

Inte kristendomens gyllne regel: Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Inte platinaregeln: Behandla andra som de vill bli behandlade.
Inte: Greed works!
Inte: Värdegrunder eller etik eller moral.
Bara: Svik inte först! Lika för lika! Skippa avundsjukan! Svinhugg går igen! Förlåt och börja om!

Har indierna förstått det?
Raghunathan som skrivit boken jag läst menar att indierna har ett allmänt beteende som ligger längre från det enkla framgångsreceptet ovan än många andra folk. Det sviks för ofta och svikaren blir inte straffad och det accepteras. Raghunathan menat att indier har en lägre tilltro till rättvisa som norm.
Jag tror att det gäller för många folk och länder som har präglats av orättvisa under lång tid. Jag tror också att det kommer att gå över. Framtiden är ljus!
När svenska företag ger sig ut på samarbete i Asien under rubriken Joint Venture, antingen för att komma runt lokal lagstiftning eller för att får extra dragkraft i den egna tillväxten, uppstår många situationer som påminner om prisoners dilema. Ska du vinna, eller jag, eller båda???

 
Tack och hej?
Med det avslutande frågetecknet upphör mitt bloggande på indiskt tema i Voltaire. Nu blev det här min sista blogg för Voltaire. Det blev 70 inlägg totalt under 2011 om allt möjligt i Indien från olika vinklar. Till årsskiftet upphör bloggen och jag vet inte hur Voltaire gör med det som redan har publicerats. Hej då indienbloggen, hej då Voltaire! Får se om vi råkas igen under andra omständigheter.