ja, så heter en alldeles nyutkommen bok, där åtta kvinnliga författare går i
närkamp med en nionde, nämligen Ingeborg Bachmann och hennes roman
”Malina”.  Här rådbråkas ett verk och en författare på alla sätt, i texter som kränger mellan olika språk och infall,
en vindande resa, möjliggjord genom ännu ett av dessa små envisa
kvalitetsförlag som litteraturvärlden så väl behöver,  skriftserien Autor, knuten till författarutbildningen
Litterär Gestaltning i Göteborg. ”Att fortsätta med att skriva”, bokens titel
kunde sannerligen stå som en devis och ett Nyårslöfte (idag kan den som vill
fördjupa sig i seden att avge Nyårslöften läsa en spännande essä av Bengt af
Klintberg om detta i Svenska Dagbladet), inför det nya året. Det låter inte som
det skulle behöva vara någon större sak, detta att bara fortsätta att skriva,
men den som likhet med undertecknad, somnat varje kväll, fördjupad i Mircea
Cartaescus Dagbok om just detta, vet att ingenting är svårare och mera
uppfordrande.  Mitt eget Nyårslöfte inför nästa år skulle möjligen vara att fortsätta med att skriva mer egna
texter om mindre fördjupa mig i andras, via översättande, essäistik med mera.
(Ett löfte som jag vet att jag kommer att bryta redan i morgon, när jag ser på
högarna med översättningar och utställningstexter inför Strindbergsåret som
tornar upp sig på skrivbordet framför mig).

 

Detta är min sista blogg i det här forumet, jag började för nästan 3 år och 5 månadersedan och är väl snart uppe i en 400 stycken, och var vi ses nästa gång kan jaginte sia om, (innanför pärmarna hoppas jag!),   men tillvidare sänder jag er samma avskedsord, somlitteraturstudenten och svenskstuderanden Fjodor ropade till oss svenska poeternär vi skildes åt i Minsk, efter vår författarresa i Belarus: ”Vi skrivs!”