Kemin är ett mångfacetterat ämne. Det berör bokstavligen allt. Den var en förutsättning för framstegen inom medicin och fysik, men kemi kan vara svårt att skilja från dem.

Kemins år 2011 anordnades av Förenta Nationerna och UNESCO för att rikta uppmärksamhet på ämnet och avslutades den 30 november med en konferens på Kungliga Vetenskapsakademien.

Sture Nordholm, pensionerad professor Göteborgs universitet, invigde. Han påpekar att kemi har dåligt anseende i samhället och att det påverkat rekryteringen som fallit med en storleksordning den senaste tio åren. Eva Åkesson, tillträdande rektor Uppsala universitet, berättade om initiativen under Kemins år. Alla FN:s Millenniemål behöver framsteg inom kemi för att kunna uppfyllas. Dagligen ser människor runt om i världen hur miljöförstöringen påverkar vardagen, och de måste kämpa för att få mat och bränsle för dagen. Det är också hundra år sedan Marie Curie vann Nobelpriset i kemi, så särskild uppmärksamhet har riktats till kvinnors forskning.

Jerry Lewis i filmen Dr. Jäkel och Mr. Hyde från 1963. Har bilden av kemisten förändrats sedan dess?

Kemins år verkar ha lyckats med begränsade medel. Det var en bra idé att ta fram månadsteman för fördjupning inom en gren av kemin. Mycket har återanvänts eller planerats sedan tidigare.

Drivande och engagerade lärare är viktiga, men kemi är ett dyrt ämne för skolorna där experiment ses som för farliga för eleverna. Kemi handlar inte längre om att lära sig det periodiska systemet utantill. Det är svårt att få studiebesök, det finns inte tid hos företagen och labbforskningen har flyttat utomlands. Mycket av kemin sker numer som automatiserade processer vid datorer, snarare än vid arbetsbänkar och labbkolvar.

Marie Curie sade ”en forskare i sitt laboratorium är inte bara en tekniker: han är samtidigt ett barn som konfronterar naturliga problem som fascinerar honom likt vore de sagor”. Projektet med draken Berta har tagit vara på tanken. Sagorna om drakflickan ger barn ett roligt sätt att lära sig kemi, men i den ålder som Berta riktar sig till är barn redan intresserade av naturvetenskap. Intresset förloras i tonåren.

I medierna kommer nya larm om farliga kemikalier. Det är svårt att värdera nackdelar och fördelar med kemikalier. Hur säkert är säkert?

Kemisk analys kan finna allt mindre mängder av ett ämne. Kemikalieinspektionens mål av en giftfri miljö är därför vagt. Ofta görs en åtskillnad mellan ”naturliga” och ”konstgjorda” kemikalier där naturligt ses som ofarligt. Nu går larmet om cocktaileffekter och låga doser, även när en kemikalie orsakat en förändring i ämnesomsättningen hos försöksdjur. Det behöver inte ens ha uppstått en skada.

Lågdoshypotesen är att låga doser kan ha farliga effekter som inte finns vid höga doser. Hormesis, att ett ämne kan ha olika effekter vid olika doser, är inte en nyhet. Pekar bevisen på att endokrina disruptorer har skadliga effekter och, om så är fallet, påverkar de människors hälsa? Här kommer försiktighetsprincipen in, istället för att väga fördelar och nackdelar mot varandra.

Skolan ger inte eleverna kunskapen att bedöma risker, och det samspelar med en negativ bild av kemin för att eleverna ska välja bort den.

Forskare vill forska hellre än att debattera, men lockas också av att anslag och prestige finns i att identifiera nya faror. Det ger inte lika stort genomslag att finna att en kemikalie är tillräckligt säker.

Framtidens frågor nämns ofta, men svaren verkar redan givna. På kemiårets avslutning fanns en förhoppning om att hitta en Zlatan, en idol. Kemi är fortfarande en hackervänlig vetenskap där det går att påverka själv och åstadkomma resultat. Den inställningen öppnar ämnet för att nå egna svar.