Europeiska kommissionen varnar i dag för att skadorna på biodiversiteten blir större och sker snabbare. Det är den nya Europeiska röda listan som släppts, en övervakning av 6 000 olika arter (däggdjur, kräldjur, amfibier, sötvattenfisk, fjärilar, sländor och vissa grupper av skalbaggar, blötdjur och kärlväxter). Röda listan bygger på undersökningar av en stor del av Europas inhemska djur- och växtliv, och visar att en stor del av våra blötdjur, sötvattenfiskar och kärlväxter i dag är hotade. Ansatsen i listan är omfattande och rymmer inte bara den karismatiska megafaunan.

Beta patula, en släkting till odlade betor är hotad. Fotografi ISOPlexis Gene Bank vid universitet på Madeira.

"Vår hälsa och välfärd här i Europa och i resten av världen är beroende av varor och tjänster som naturen tillhandahåller. Om vi inte tar i tu med orsakerna till denna förlust av mångfald och snabbt stoppar den kan vi få betala mycket dyrt för det" säger EU-kommissionären med ansvar för miljö, Janez Potočnik. Det stämmer men det beror på vad vi anser vara utrotningshotat. Ofta är en djurart försvunnen på en viss plats, som javanoshörningen i Vietnam eller bara en variant. Det upptäcks även nya djurarter. Biodiversiteten kräver en del svåra avvägningar.

Flodpärlmusslan finns nu kvar i några floder i Frankrike och Spanien. Forskarna antog att den var utrotad redan på 1980-talet men fler har hittats. Den kvarstår som allvarligt hotad. Fotografi Vincent Prie.

EU:s nya strategi för biologisk mångfald till år 2020 kom i juni och bygger på resultaten i Nagoya. För att citera Richard L. Stroup, den är otroligt kraftfull och väldigt svag. Stroup skriver om Endangered species act i USA, en lag som handlar om att skydda utrotningshotade arter. Paradoxen kommer sig av att myndigheter sällan önskat göra prioriteringar. 

Forskarna kan göra sina bästa bedömningar och visa efter vilka riktlinjer de gjort dem. En del arter kanske behöver avlistas för att andra ska kunna räddas. Centranthus trinervis, en växt som är unik för Korsika, har nedgraderats från allvarligt hotad till hotad efter ett strängt skydd. Endemiska växter är dock ofta hotade. Ett bättre sätt att skydda djurarter och växter verkar vara att närma sig sakfrågorna mycket mer konkret på det lokala planet med äganderätter och lokala projekt. Det gör landägarna samarbetsvilliga och inte skräckslagna för att råka hitta en utrotningshotad art på sin mark.