Efter hundra år med kvantmekaniken har vi fortfarande svårt att förstå den. Kanske för att så mycket sopades under mattan när den formulerades. Nu börjar fysikerna ställa frågor kring igen.
Jag har tidigare tagit upp kvantmekaniken i Voltaire, inte så fullt av en slump i samband med artikeln om monstret Cthulhu.
De tidiga pionjärerna inom kvantteori upptäckte snabbt att de till synes oförargliga idén att energi är grynig har bisarra konsekvenser. Objekt kan vara på många ställen samtidigt. Partiklar beter sig som vågor och vice versa. Handlingen att bevittna en händelse förändrar den. Den kvantmekaniska världen kanske ständigt förgrenar sig ut till flera universum.
Visst, det är en pålitlig teori för att förutsäga hur ljus och material påverkar varandra. Fast visst är det lite konstigt att vi fortfarande lämnar så mycket åt slumpen. Köpenhamnstolkningen som beskrivs i Cthulhu-artikeln ovan ställer oss inför väl svåra filosofiska frågor.
De svåra frågorna undviks alltsom oftast för att göra bruk av kvantmekaniken praktiskt. ”Håll käft och räkna” - tolkningen använder kvantmekanik för att avgöra styrkan hos legeringar, inom medicinsk MRI och mikroelektronik bara för att nämna några tillämpningar.

Vi kan göra mycket noggranna mätningar i tid, rymd och massa. Se t.ex. den atomfälla som 1997 gav Steven Chu, Claude Cohen-Tannoudji och William D. Phelps nobelpriset i fysik. Det verkar som om universum följer Isaac Newtons tankar om fysiken rätt långt ned på nanoskalan. Var blir världen kvantmekanisk?
En annan tolkning av kvantmekaniken är Hugh Everetts flervärldstolkning, en slags evolution av möjliga världar. De olika möjligheterna från experimentet med Schrödingers katt leder fram till en värld där just vi finns och kan dela den – i allafall i det ögonblick du läser artikeln. ”Den bästa av alla tänkbara världar” skulle Leibniz kalla den, fast Gud verkar spela tärning även här. Det är ju bara den världen som råkar vara vår.
Möjligen kan Everett ha en rimlig tolkning. Experimenten gör framsteg men det kan vara forskarnas begränsade världsbild, utvecklad i vår omgivning av låg hastighet och låg energi som är det största hindret för att förstå kvantmekaniken.
Waldemar Ingdahl den 20 oktober 2011