Steve Jobs slutar sitt arbete på Apple. Nästan otroligt att han kunnat arbeta så länge, så sjuk som han är. Jobs styre har varit tudelat. En mycket avskalad och målmedveten affärsstrategi med ett visionärt ”verklighetsförvrängningsfält”. Det kanske var först på 2000-talet som kombinationen fungerade? Jobs, och hans första partner för Mac, Steve Wozniak, kom från den psykedeliska kultur som skapades i Silicon Valley.

För att förstå den kultur som format datatekniken och en del av naturvetenskaperna rekommenderar jag att läsa David Kaiser, fysiker och vetenskapshistoriker vid MIT. Han utkom nyligen med boken How the hippies saved physics: science counterculture and the quantum revival om en grupp undersysselsatta kvantfysiker vid Berkeley.

Fysiken hade på 70-talet blivit rätt begränsad i sina studier. Den var långt borta från fundamentala diskussioner Albert Einstein, Werner Heisenberg, Erwin Schrödinger och andra haft om hur verkligheten fungerar. Ofta med rätt ”psykedeliska” upptäckter i sin forskning. Kalla kriget gjorde fysiken väldigt praktisk, rön skulle snabbt ut till industri och vapentillverkning, så teoretiserande försvann från universiteten. Institutionerna såg stora neddragningar vid just den tidpunkten, så yngre forskare fick sysselsätta sig själva. Fundamental Fysiks Group, som de unga okonventionella fysikerna kallade sig ville bryta sig loss från dogmerna. Vad som följer är en vild tripp i fantasi, LSD och vetenskapshistoria.

Är det inte flummigt? Böckerna Fysikens Tao av Fritjof Capra och De dansande Wu Li- mästarna av Gary Zukav beskrev rätt väl den tidens kunskaper inom teoretisk fysik, men lade till de tidstypiska mystiska och ekologiska slutsatser. Resultaten inspirerade en del av datateknikens utformning, konstnärer, många av de nya vändningarna inom strängteorin och att starta helt nya forskningsområden. Många av våra dagars nobelpris delas ut till den tidens rebeller.

Kaiser för en intressant diskussion om vad som är vetenskapens gränser. Hur öppet sinne kan man ha innan hjärnan trillar ut? Det är en roligt skriven bok, även om författaren nog drar på några växel för mycket. Universitetens uppgifter har förändrats mycket, och forskare har inte samma frihet idag. Det är kanske det mindre nätverket som kan komma fram till samma kreativitet.

Trenden den här boksommaren är att hitta tillbaka till rötterna, som i Free Radicals också. Hur vetenskapen kan bli roligare, öppnare och mer fantasieggande. Det drev Steve Jobs länge, och vi kan behöva mer av det.