Lagra energi är ett problem för förnyelsebara energikällor (när det blåser eller solen gassar ger de för mycket energi, när det är stiltje eller molnigt blir ingenting), för elbilarna och även för eldrivna konsumentvaror.

Batterierna måste fungera, vara härdiga, billiga och säkra. Det är höga krav. Litium-jon-batteriet är det vanligaste, men tekniken är relativt dyr och kan kortslutas. Längre livslängd skulle också vara bra. Batterier med natrium har en väldigt hög potential för att lagra energi. Fördelen, förutom energilagringspotentialen, är att materialet är billigt. Problemet är att batterierna får en hög driftstemperatur som kan vara eldfarlig.

Laddningsstation för elbilar i Visby hamn på Gotland. Problemet är inte att få över ström, utan få bilen att gå tillräckligt långt på batteriet.

För två år sedan skrev batteritillverkaren Boston Powers grundare Christina Lampe-Önnerud kontrakt med Hewlett-Packard om sitt litium-jon miljöbatteri Sonata. HP var intresserat då batterier för laptop-datorer slits av uppladdningar och kan bli för varma. Sonata är ett väl optimerat litium-jon-batteri vars energidensitet är bra för ett kobolt-grafit batteri men inte lika bra som för polymerbatterierna. Det finns många konkurrenter med både samma typ av litium-jon-batterier, funktioner och även för bränsleceller.

Lösningen kan komma genom nanotekniken. En tunn film av aktivt elektriskt laddningsbart material inne i batteriet kan snabba upp jon- och elektroni transport. Ju tunnare material, tyvärr desto mindre mängd energi som batteriet kan hålla. Det nya är att forskare har hittat ett sätt att täcka den tunna filmen i en 3D-nanostruktur. Den svampliknande strukturen ökar filmens yta och därför kan batteriet lagra mer energi.

För mindre elektroniska apparater vore det bra att kunna ladda batterierna bara genom användarens rörelseenergi.

Det är en bit kvar till att förbättra batteriet ordentligt, det är troligen en av teknikforskningens viktigare uppgifter på 2010-talet.

Fotografi Waldemar Ingdahl