De första biblarna Gutenberg tryckte hade ett typsnitt som härmade skrivstilen. Det var den franske typografen Claude Garamond som ungefär hundra år efter Gutenberg skapade upp en tydligt läsbar font, som fortfarande används i böcker.

Bibliotekarien Eric Schnell gjorde ett experiment baserat på en studie av Hyunjin Song och Norbert Schwarz om vilket typsnitt folk mest lade på minnet. Ett var i Arial ett annat i Brush, som ska likna handstil. Studenterna som fick läsa samma text med olika typsnitt blev mer positivt inställda till textens budskap när det var skrivet i Arial.

Det handlar om vilka intryck som texten ska ge, vilka återkopplingar den ska ge minnet och läsarens känslor. Ett typsnitt som t.ex. Comic Sans är bökigare att läsa, men kan ge en bättre läsförståelse just då läsaren måste anstränga sig och därför lägga textens betydelse på minnet.