SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Vetenskap / Kärlekens kemi

Kärlekens kemi

Idag är det Alla hjärtans dag, Valentin, som nuförtiden uppmärksammas som en högtid för alla kärlekspar.

Sinnet gör vad hjärnan gör, så förälskelse kommer också att visa sig som en händelse i hjärnan. Forskare ser reaktionerna i hjärnan genom fMRI studier, som indirekt mäter hur syresatt blod flödar i hjärnan. Studierna motiveras ofta av föregående experiment med andra mer konventionella metoder som beteendegenetik och priming.

Det kan vara omtumlande att se hjärnan tänka. Vi tänker intuitivt på ”jaget”, medvetandet och minnet som skilda från kroppen, vilket kan leda till tron på en själ. Små barn är dualister, de upplever sig aktivt använda hjärnan för att t.ex. räkna matte men inte för att älska mamma.

En förälskelse liknar drifter som hunger, törst eller drogabstinens i hjärnan, snarare än upphetsning eller affektion.


Känslan av förälskelse uppstår ur de allmänna belöningssystemen i hjärnan, som svanskärnan och ventrala tegmentum. Systemen kommunicerar med varandra och skapar ”belöningar” och ”anti-belöningar” med dopamin. Svanskärnan är kopplat till ett område i hjärnan som registrerar fysisk attraktionskraft hos andra.

När förhållandet blir djupare förändras hjärnaktiviteten. Det förklarar varför kärleken tar fram så skilda känslor som upprymdhet, oro, vrede och lugn och varför känslan blir mer intensiv när den blir nekad. Därför kan obesvarade förälskelser kännas starkare än en besvarad.

Share/Bookmark

Waldemar Ingdahl den 14 februari 2011