Så var det dags igen. Hjärnforskaren Martin Ingvar går med några kollegor till storms mot datorspelen, då våldsamma datorspel skulle skada barns utveckling och göra dem mer benägna att agera aggressivt.

Det är en metastudie från USA som Ingvar et al refererar till. Det finns problem med att dra för stora slutsatser från metastudier, bl.a. för de samman forskningsresultat från många olika studier. Hur värderas skillnaderna i metod och urval mellan studierna? Johanna Nylander har skrivit om metastudien och Gisela på Mindspark om bl.a. frågan om empatin.

Dämpningen av aktiviteten i främre cingulum och i amygdala likställs med att känslocentrumen i hjärnan stängs av, och att det är dåligt. Det skulle undergräva empatin i vardagslivet och ge en upptrappning av ett våldsamt beteende.

Det hade också gått att göra en annan tolkning. En dämpning av känslocentrumen kan vara fördelaktig när du slutför en komplicerad motorisk handling. Studier visar att känslodelen av främre cingulum genomgående minskar i aktivitet under nästa alla komplexa uppgifter. Koncentration är en empatidödare.

Det gäller att sätta spelen i sitt sammanhang. Barn som inte verkar berörda av våldsskildringar i datorspel upplever olustkänslor när de ser bilder på människor och djur som far illa på TV-nyheterna. Det sluttande planet från att stå och mata på Hex Lord Malacrass tillsammans med guilden i World of Warcraft, till att slå på gamla tanter är föga logisk.

Empati är en mycket högt utvecklad egenskap hos vår art, men vad som omfattas av vår empati utvecklar vi själva. Få skulle för hundra år sedan bli särskilt upprörda över en djurslakt på landet. Likaså finns inte någon ”naturlig” medkännande reaktion inför bilderna av lidande haitier i sig. Det är vår socialisering som väcker empatin med tankar om att haitierna är lika oss, att vi gärna vill bli hjälpta själva i en katastrofsituation etc.

Många yrken, som läkare och räddningspersonal, har i sin utbildning moment av avsensitivisering för att inte låta sin empati stå i vägen för arbetsuppgifterna.

Milgrams lydnadsexperiment brukar användas som exempel på hur lätt okänsliga människor kan bli, men det slutna experimentet är svårt att överföra på verkliga förhållanden. Verkliga överväganden av vittnen, offrets motståndskraft etc gör faktiskt gatubrottslighet till en komplicerad riskberäkning för förövaren. 

Paradoxen är varför datorspelsförsäljningen ökar medan ungdomsvåldet går ned? Varför är frekvensen av ungdomsvåld högre i länder där man spelar mindre dataspel? Finns det andra, mindre uppseendeväckande, problemställningar och forskningsområden kring det som kopplas till vårt beteende online som är värda att tag i?

Det är inte okej i dagens samhälle att kritisera någons smak. Neurovetenskap är mindre laddat, då det ses som objektiv forskning.

I mitten av 00-talet tog föreningen Fair Play det logiska steget till farorna med datoranvändning i allmänhet med skärmberoendet. Det steget föll inte i god jord, informationssamhället är för etablerat, men datorspelsvåldet uppfattas fortfarande som en debatt om barn. Debatter om barn rymmer många känslor, och därför är det viktigt att hålla huvudet kallt om vad som kan härledas från neurobiologin till verkliga handlingar.