2010 är FN:s år för biodiversitet, och slutet av oktober hölls en internationell konferens i Nagoya som bevakats här på Voltaire.

Reaktionerna av resultatet i Nagoya har varit blandade. COP 10 i Nagoya har framhävts som en framgång, men det är också många bedömare som misstänker att det åter blir många fina ord utan uppbackning som Millenniemålen och Kyotoprotokollet. USA ratifierade inte avtalet vid COP10, och avtalet blev inte så kraftfullt som många hoppats. Målet i Nagoya har satts till att 17 procent av landytan och 10 procent av havsytan skall vara skyddade till 2020. 

Högt satta mål för skyddet kanske kan åstadkomma något, problemet blir att få fram pengarna till arbetet. Oavsett hur realistiskt det är att få fram pengarna nu under finanskrisen, så blir det i slutändan vi i Europa och Sverige som får betala; som skattebetalare och konsumenter. Det beror på de avtal Carl-Gustaf Thornström talar om, företag hos oss ska ge tillbaka en del av sin vinst till de länder som varit ursprungslandet för en viss genetisk resurs. När du äter en chokladkaka, så skall en del av vinsten gå till Mexiko, där kakaobönan har sitt ursprung. Det kompenserar tillverkaren med att höja priset.

Biodiversitet ses ofta av allmänheten som att vi måste skydda den karismatiska megafaunan: pandor, isbjörnar, gorillor, tigrar och liknande. Fast mikroorganismer är också viktiga för ekosystem, och även mindre gulliga djur som flugor, kackerlackor och råttor.

Värd att skydda? Fotografi Waldemar Ingdahl

Det är den totala mängden gener, arter och ekosystem i en region som är det viktigaste inom biodiversiteten. Fast det finns ingen ”rätt nivå” av biodiversitet i ett ekosystem. Om vi gör åkermark av en skog, så kommer det att gynna vissa arter och missgynna andra. I våra barrskogar finns relativt lite fågelarter, de flesta sorters fåglar finns i den blandade odlings- och kulturbygd som stadsbor uppfattar som ”landet”. De fågelarter som är anpassade till skogen får det tufft, men biodiversiteten skulle öka.

Det är vi människor som kan göra värderingen om det är önskvärt eller inte. Vi har utrotat många arter, men har också räddat många arter som skulle dött ut. Det är bra att bevara ekosystem för att förändringar kan leda till jorderosion, ökenspridning etc men det har inte att göra med biodiversitet per se.

Miljöekonomin används alltmer för att sätta pris miljön, men det kräver en mängd svåra antaganden och överväganden. Då blir det nödvändigt att göra beräkningar av kostnadseffektivitet och alternativkostnader, som klimatåtgärderna. Det kommer att bli svårt att få rätsida på utkomsten av mötet i Nagoya.