William Playfair ritade 1801 det första cirkeldiagramet, för att visa hur mycket de afrikanska, asiatiska och europeiska delarna utgjorde av det Osmanska rikets helhet. Playfair använde också cirkeldiagrammet för att visa hur relativt stora de amerikanska delstaterna var.

Det första mottagandet av visualiseringen var lite avvaktande, men cirkeldiagrammet gav en bild som siffror har svårt att förmedla.

Idag är diagram enormt populära, professor Hans Rosling har blivit kändis på att göra data lätta att förstå.

Nackdelen är att att alla sorters data inte är lämpliga att visualisera med cirkeldiagram. Syftet är att visa delmängder av en helhet i ett litet dataset, det passar inte för stora mängder data.

Forskningen producerar enorma mängder data, och i kombination med internets tillgänglighet har datavisualiseringen blommat upp, med alla strykor och svagheter som diagrammen alltid haft.

Människor är duktiga på jämföra linjära avstånd på en skala, däremot så underskattar vi ofta spetsiga vinklar och överskattar trubbiga vinklar. Volym och area är ännu svårare; små objekt överskattas och stora underskattas.

Nätverksdiagram visar kopplingar mellan noder och hur faktorerna som styr ett samband samverkar. De är mycket populära nuförtiden, men kan bli alltför komplicerade. Komplicerade diagram förstör själva syftet, att göra data lättare att förstå.

Ett bra exempel på nya användningar av diagram är det här som visar kosttillskott och den vetenskapliga bevisningen om deras effekt som bubblor. Genom att klicka kan du se tillskotten mot ett visst problem och i bubblan kan du se forskningen om det. Diagrammet tar med din interaktion, vilket gör diagrammet mindre komplicerat.

Cirkeldiagrammets hemlighet är att grafisk synliggörande av data gör det lättare att jämföra saker. Fast det är viktigt att komma ihåg att kartan är inte landet.