Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2010 går till Robert G. Edwards för hans arbete på provrörsbefruktning. Det första IVF-barnet Louise Brown föddes 1978. Många Nobelpris ges till gammal och beprövad forskning, men även om det första provrörsbarnets födelse var en världssensation, så var det inte nyskapande rent vetenskapligt. Den kontroversielle forskaren Gregory Pincus, hade redan på 30-talet gjort skandal genom att konstbefrukta ett kaninägg i en petriskål. Edwards utförde en mycket praktisk forskning och tog steget över till människor. Inga revolutionerande nya kunskaper om hur kroppen fungerar, bara en bra praktik. Alfred Nobel hade nog uppskattat det.

Det är kanske för att jag just nu skriver på en artikel om Gud, Vatikanen och vetenskapen till nästa nummer av Voltaire Magasin, som jag ser ännu ett skäl till priset. Arbetet var kontroversiellt! Edwards är gammal och vid dålig hälsa. Priset är en symbolhandling till forskare som tar risker. Provrörsbefruktning var mycket komplicerad på den tiden, Edwards och hans kollega Patrick Steptoe fick kassera hundratals befruktade ägg. Katolska kyrkan fick spelet, stora delar av den brittiska allmänheten var emot och de fick inte anslag. Årets Nobelpris är både en uppmuntran till forskare under svåra omständigheter, och en återbetalning av gammal ost till dem som tvivlat på forskningen. 

En annan svår fråga är om de 4 miljoner provrörsbarn som nu fötts har högre risk för att drabbas av allergier och koncentrationsstörningen ADHD? Sergio Oehninger vid East Virginia Medical School fann i en studie i mars att provrörsbarn hade en högre fallenhet för ADHD. Oehninger pekade på flera faktorer, som att IVF-barn blir överbeskyddade, men den troligaste anledning är att provrörsbefruktning har gjort det möjligt för fler äldre kvinnor att bli gravida. Äldre mödrar ger fler autoimmuna sjukdomar.