Bok- och biblioteksmässan i Göteborg bjöd på en del spännande för teknik och vetenskapsintresserade.

Boken befinner sig i början av sin digitalisering, samma skede som film, musik och tv var i för tio år sedan. Redan nu finns e-böcker, ljudböcker och print-on-demand tjänster utan mellanhänder för författare. Bokbranschens struktur har inte förändrats lika mycket, bokhandlarna och förlagen är fortfarande dominerande. Det är en tidsfråga innan digitaliseringen kommer att förändra bokbranschen lika mycket.

Frågan diskuterades försiktigt i Göteborg, kanske för att bok och bibliotek är alltmer av ett motsatsförhållande. En sida vill behålla kontrollen över innehållet, den andra vill sprida det.

Märkbart bland boktitlarna var Rymdresan, Markus och Marianas äventyr med farbror Albert av astronauten Christer Fuglesang. En fin barnbok om astronomi och rymdfärder, fast hur väl känner dagens barn till Albert Einstein? Andreas Ekström debatterade sin bok Google-koden, den första boken om Google på svenska.

Vetenskap och allmänhet presenterade sin nya undersökning Känsla för kunskap. Det genomgående temat i rapporten är att Vetenskap och allmänhet sätter en koppling mellan social klass och positiv uppfattning av vetenskap och forskning. Förtroende för forskning behövs, enligt skriften, för att folk skall vilja betala skatt för forskningen. Det är inte så konstigt att medicin och teknik fick högst förtroende, då resultaten från den forskningen är mer synlig än humaniorans forskning. Fast den tillit och förnöjsamhet som undersökningen framhäver är kanske problemet.

I kommentarerna till undersökningen påpekar Maria Rankka, vd på Stockholms Handelskammare, att högre utbildning borde leda till mer kritiska resonemang kring forskningens roll i samhället. Rankka kan ha en poäng att fler idag är utbildade än bildade, och att högskolan har fått en olycklig roll som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Det är vanskligt att försöka koppla attityder till forskning med politiska sympatier, där mer forskning och utbildning togs upp som medlet mot Sverigedemokraterna. Det är lätt att utmåla Sverigedemokraternas väljare som dumma. Det är ett tankefel som många intelligenta och högutbildade personer ofta gör; om det bara fördes en samhällsdebatt efter akademiska riktlinjer så skulle alla människor komma fram till samma åsikter som man själv delar. Den som inte gör det måste vara dum eller illvillig.

Sverigedemokraternas sympatier beror snarare på att partiet tilltalar värderingar som finns hos grupper i det svenska samhället, som fått stora problem i en allt mer globaliserad värld. Dumhet är inte skälet, på presentationen framkom att befolkningen i dag har högre IQ, än på 30-talet. I det senaste numret av Voltaire Magasin berörs frågan om hur vetenskap och teknik har blivit mer slutna, och de känner av slutenheten mest är de som har sämst chanser att påverka till att börja med.

Ofta togs tanken upp att forskarna borde kommunicera mer med samhället, och göra det macho att plugga. Sören Holmberg, professor i statsvetenskap, påpekade att de bästa forskarna inte alltid är bra på att kommunicera. Det har Holmberg rätt i, förutsättningarna för att bli en bra forskare och kommunikatör är olika. Det behövs nya sätt att kommunicera vetenskapen på.