Forskningen kring artificiell intelligens sägs likna den gamla vitsen om klockan, den går och går men kommer inte fram till dörren.

De första stegen i forskningen att utveckla tänkande maskiner togs bl.a. av Alan Turing. Då ändrades fokus från att utveckla hårdvaran till att bli intelligent till mjukvaran.

Forskarna fick då problemet att härma den mänskliga hjärnans sätt att tänka med komplicerade algoritmer. Kritiker till forskningen om AI anser att mjukvaran inte kan efterlikna människans kreativitet.

Vi kanske tänker för mycket att artificiell intelligens skall vara något som liknar robotarna i filmen Terminator, och som utvecklas något i labb. Det finns robotar som arbetar vid löpande bandet i fabriker, och även om deras programmering blir alltmer avancerad, så behöver de inte vara intelligenta. Artificiell intelligens finns redan i vår vardag, där vi först inte anar det.

Google Translate är ett exempel. Den översättningstjänsten utvecklades ur AI-forskningen. Ansiktsigenkänningsteknik är ett annat exempel, där dataprogrammet känner igen användarens anletsdrag. AI-forskning har också varit nyckeln till framgång för betalningstjänsten PayPal, där algoritmerna i företagets säkerhetsprogram lägger pussel om vilka pengatransaktioner som med hög säkerhet uppfyller egenskaperna för bedrägerier. Det hade varit omöjligt att övervaka alla transaktioner med PayPal med anställda.

Framtidens artificiella intelligens kanske inte blir som datorn HAL i filmen 2001, med en tydlig personlighet och något som vi skulle kunna uppfatta som något slags väsen. Framtidens AI kanske snarare är en mängd opersonliga funktionella processer, som agerar var för sig, och där summan av deras arbete är användbart för oss.