I
mars tog moratoriet slut för genmodiferade grödor i Europa, då
potatisen
Amflora
från BASF började odlas. Amflora är inte avsedd för människoföda,
men odlas för sin stärkelse som används i pappersmasseindustrin.
Amflora har en genmarkör som gör den resistent mot antibiotika, och
därför var den tidigare inte godkänd. För närvarande finns i
hela EU bara 33 tillåtna odlingar av majs, bomull, soja och potatis
förstås. Monsanto, ett storföretag som dragit nytta av moratoriet
är störst, följt av Bayer och Syngenta.
Nu
fattade europeiska kommissionen efter år av strider ett beslut.
Hälsokommissionär John Dalli har lagt fram ett förslag att
beslutet om att förbjuda eller tillåta genmodifierade växter skall
gå tillbaka till medlemsländerna att själva. Vissa medlemsländer
hade redan infört odlingsförbud tidigare. Dalli vill också få
till regler att konventionellt, biotekniskt och ekologiskt jordbruk
skall samexistera, och förstås ta mer inflytande över frågan från
jordbrukskommissionären.
Det är rätt typiskt för GMO-debatten att den europeiska
kommissionens förslag inte gjorde någon glad. Bioteknikindustrin,
med lobbygruppen Europabio, är rädda att beslutet kommer göra det
möjligt att förbjuda redan testade genmodiferade grödor och att
europeiska bönder inte kommer att få tillgång till den bästa
tekniken. Miljörörelsen, med t.ex. Jordens Vänner, sade att
kommissionen egentligen öppnade fältet fritt för odling av GMO.
Att beslutet kan få två så olika responser visar att det inte
finns en tillstymmelse till konsensus när det gäller genmodiferade
grödor i Europa. Och att vetenskapen kanske inte är det som anses
viktigast. Ingen teknik är helt ofarlig. Det finns alltid någon
fara som vetenskapen inte garantera emot. Effekten för gentekniken i jordbruket, precis som med potatisen
Amflora, är inte något som kommer konsumenten tydligt till godo. Det är producenterna ser de tydliga fördelarna. Då
är det lätt att vara orolig, varför ta risker när det inte finns
någon tydlig fördel för en själv? Det är därför ICA,
Coop, Bergendahls och Axfood inte så mycket stoppar genmodifierad
mat i sitt sortiment för vad vetenskapen säger om riskerna, utan
för hur livsmedelskedjorna uppfattar konsumenternas attityder.
Livsmedelsindustrins inställning till GMO är häpnadsväckande.
Den skulle kunna tjäna mycket på användningen av bioteknik, och
får möta en enorm konkurrens från USA, Kina och Brasilien där GMO
används. Samtidigt är industrin inte heller för att helt hoppa på
tåget med ekologisk mat, och står nu som åsnan mellan hötapparna.
Rädslan för dålig pr gör att det kommer att bli
bioteknikindustrin som får dra det tunga lasset själv, och
bioteknikindustrin vinner inte många popularitetstävlingar.
Inget
medlemsland kan förbjuda odling av GMO på grund av hälsoskäl
eller vetenskapliga skäl, för det beslutar EU fortfarande om.
Medlemsländerna kan förbjuda av etiska skäl. Till viss del
ärligare, frågan om GMO är och har alltid varit en fråga om våra
värderingar kring natur och teknik, snarare än en riskbedömning.
Fast att beslutet nu skickas tillbaka betyder att debatten
är tillbaka på den nivå den hade vid 2000-talets början.
Waldemar Ingdahl den 27 juli 2010 21:19