En ny fara slås upp i media; digitala droger. Tanken är att ljud kan påverka hjärnans tillstånd, så genom att lyssna på rätt sorts ljud du få avslappning, koncentration, glädje, eller varför inte hallucinationer? I-dosers blir höga på ljud. Precis den rätta blandningen för en moralpanik för sommaren: barn, datorer, knark och pseudovetenskap.

Ursprunget till idén är forskningen om binaurala svävningar, att skicka ljud med lite olika frekvenser i öronen som sedan kombineras i långsamma svävningar som sägs vara påverkar hjärnvågorna. Experiment har gjorts i minst 40 år, och när datorer och hörlurar blev lättåtkomliga i slutet av 80-talet blev binaurala beats i smartdrugrörelsen.

Det finns vissa bevis för idén att ljud kan påverka hjärnvågor men effekten är svårmätt. I alla fall finns inte belägg för att extra aktivitet i ett visst frekvensband kommer att ge en viss psykologisk reaktion. Här spelar placeboeffekten stor roll, och marknadsföringen från försäljarna är inte riktigt att lita på.

Fast det går inte att på förhand utesluta att digitala droger inte skulle kunna fungera. Musik påverkar våra känslor, dataspel påverkar uppfattningsförmågan och träning av hjärnan kan påverka intelligensen. Hjärnan kan inte skilja mellan riktiga och simulerade upplevelser, så digitala medier kan påverkas oss på samma sätt som utbildning och erfarenhet.

I-dosing pekar på att dagens narkotikalagstiftning har en bristfällig fokus på medium istället för på effekter och skador. Lagarna har förbjudit droger, istället för att hindra skador. Mediet har varit lättare att komma åt, förbjud en viss kemikalie och stoppa effekterna. Information som ljud är däremot svårare att förbjuda och kan kopieras i det oändliga.