Fetma
ökar risken för hälsoproblem som hjärtsjukdomar, diabetes, flera
typer av cancer, stroke, leversjukdomar, artros, kroniska
njursjukdomar, sömnapnea, astma och kan ge reproduktionsproblem. De
senaste åren har fetma diskuterats som en epidemi.
En
intressant tanke är att livsmedlen i sig själva skulle kunna lösa
fetmaproblemet. Användningen av livsmedelsteknik för att lösa
folkhälsoproblem har en lång och imponerande historia. Tre viktiga
exempel är pastörisering av mjölk, berikning av livsmedel för att
förebygga näringsbrist, och användningen av bestrålning för att
förbättra den mikrobiologiska säkerheten och döda skadedjur.
Forskningen
har visat att livsmedel som har få kalorier per viktenhet kan vara
till hjälp vid viktkontroll genom att ge färre kalorier, utan att
folk känner sig otillfredsställda eller missnöjda. Användningen
av minskade portionsstorlekar kan också vara till hjälp.
Förbättringarna
inom livsmedelstekniken har bidragit till den ökade tillgången på
riklig och god mat, vilket gör det lättare att äta. Men
livsmedelsindustrin behöver inte vara en del av problemet, snarare
kan dess kreativitet bidra till lösningen.
I
kombination med att ändra kosten, lite mer fysisk aktivitet, mer
regelbundet ätande och kunskap så kan livsmedelsteknik ge
konsumenterna än större mångfald av läckra, tilltalande livsmedel
som har lägre energiinnehåll och portionsstorlek.
Livsmedelstekniska
innovationer kan vara sockerersättningsmedel, fettersättning i
mjölk, tillsatser av fibrer, användning av riktade tillsatser som
produceras med bioteknik, nya produktionsmetoder och nya
förpackningsstrategier. Att planera mat som främjar mättnadskänslan
eller undertrycker aptiten borde vara aktiva forskningsområden, och
det borde vara i livsmedelsindustrins intresse att sälja mer
förädlade produkter istället för att sälja på mängden. Inulin,
som tillsätts i livsmedel, har visat sig påverka blodnivåerna när
hormoner signalerar hunger, vilket bidrar till att undertrycka
aptiten. Nya fettemulsioner och typer av kostfiber ger en känsla av
mättnad.
Hur
väl kan denna smarta livsmedelsteknik slå? Ett problem är priset. Den nya maten är oftast dyrare, och många äter onyttig mat för
att den är billig, så priset behöver sjunka. Ett annat problem är
att den nya maten kanske inte godkänns av livsmedelsverk i en del länder. Ett livsmedelsföretag som tillverkar mat som har mycket
mindre fett och kalorier, kan berätta om mängden fett i produkterna,
men tillåts inte gå så långt till att säga något om maten och att
den kan förebygga fetma och övervikt. Många konsumenter äter
inte kalorireducerad mat, de ger snarare ofta intrycket att de inte
ens vill tänka på att den finns. Beskrivningarna ”fräsch” och ”naturlig”
är ofta kodord för lägre kaloriantal. Det är en möjlig väg in
för livsmedelstekniken till konsumentledet. Kunskap och
alternativ smakar bättre, och är nyttigare, än fettskatter och
förbud.
Vill
du forska vidare? Här är något av det jag tittat på:
Volpe
SL, Kobusingye H, Bailur S, Stanek E. Effect
of diet and exercise on body composition, energy intake, and leptin
levels in overweight women and men.
J Am Coll Nutr. 2008;27:195-208.
National
Institutes of Health. Clinical
guidelines on the iden- tification, evaluation, and treatment of
overweight and obesity in adults. The evidence report.
September 1998. NIH publication No. 98-4083. Finns
på nätet också.
De två studierna ovan tittar på samband mellan kosthållning och födointag,
det är inte så förvånande att både kost och motion i kombination
hjälper bättre än en viktstrategi som bara tänker på en faktor.
Wansink
B. Environmental factors that
increase the food intake and consumption volume of unknowing
consumers.
Ann Rev Nutr. 2004;24:455-479.
Studien tar upp att miljön
där du äter dina måltider spelar roll för hur, hur mycket och vad
du äter.
Sloan
AE. What, when, and where
America eats.
Food Technol. 2008;62(1):20-29.
Storleken
på portionerna påverkar hur mycket som äts, tar studien upp.
MacAulay
J, Newsome R. Solving the
obesity conundrum.
Food Technol. 2004 (Jun); 58(6):32-37.
Intressant
forskning om möjligheten att näringsämnen i blodomloppet kan
påverka mättnadskänslan med avseende på fast respektive flytande
föda.