Prismasatelliterna är redo för uppskjutning ifrån Yasny i Ryssland med hjälp av deras rymdstyrelse Roskosmos.

Hard Rock Café i Stockholm fylls av rymdentusiaster, inbjudna av Rymdstyrelsen och Rymdbolaget. Topparna från Sveriges rymdindustri finns på plats, och även Rysslands ambassadör. Prismasatelliterna var redo för uppskjutning ifrån Yasny i Ryssland med hjälp av deras rymdstyrelse Roskosmos. På en TV-skärm visas hur bärraketen Dnjepr lyfter Prisma upp i bana, över den mobila relästationen i Oman. Skönt att starten gick bra, men en viss besvikelse märks i publiken över att bilderna av från den hemliga uppskjutningsbasen bara är dataanimerade. De 946 sekunderna som visas över Prismas färd rätt enahanda färd upp till 700 km höjd, kunde visats när som helst.

Mediernas intresse är inte så stort, det är inte någon stor dramatik vi ser, men det är snarast den här sorten av vardagliga rymdstarter som är riktigt intressanta. Då NASA inte längre har råd med spektakulära större projekt och ESA inte kan axla dess mantel så börjar rymdfarten titta på värde för pengarna.

Prisma består av två satelliter, Mango och Tango, byggda för formationsflygning med mikromotorer. Raketmotorerna är små som golfbollar. Mer än så skall inte behövas i rymdens mikrogravitation. Den 3 augusti skiljs Mango och Tango åt. Om det då kommer att gå manövrera rymdfarkosterna mycket precis efter de nya sensorsystemen, kan tekniken föras över till servicesatelliter. Det kommer då bli lättare att inspektera, reparera och bärga satelliter vilket ger stora kostnadsinbesparingar.

Prisma provar även det högeffektiva och miljövänliga styrraketsbränslet ADN, framställt av ett dotterbolag till Rymdbolaget. Bränslemätare utprovas för att kunna få satelliter att lägga sig i rätt bana för att minska på mängden rymdskrot. Numera ser man rutinmässigt till att satelliter som går i en bana nära jorden har med sig extra bränsle, så att de under sin funktionella livstid klarar att göra undanmanövrer. Föremålen på några få centimeter är det riktigt stora problemet då de är så svåra attupptäcka men ändå sliter upp farkoster vid träff. Problemet är om det går att förlänga satelliternas funktionstid genom bättre kontroll över bränslekontrollen den sista tiden? De nya sensorerna kan förlänga livstiden med sex månader för en satellit.

Rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg är glad, det spelar stor roll att det här tekniska experimentet har kunnat flyga. Det är det slutliga beviset i rymdbranschen, och kommer att väcka intresse särskilt nu när fler krav på kostnadseffektivitet ställs.