När Stockholms stad tar upp sina planer för framtidens kultur, är tekniken sammanflätad i visionen.Staden bjöd in till en debatt kring framtidens kultur på Kulturhuset. De debattörer som kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt bjudit in har gjort sig ett namn på att diskutera kulturen från den digtala teknikens synvinkel.

Det råder ett öppet läge liknande 20-talets, ansåg Sjöstedt, att samhället försöker hitta de nyasätten att samverka. Efter Stockholmsutställningen 1930 blev svaret i mycket, även för kulturen, Folkhemmet som den samlande idén. Idag bygger företag som Facebook och Google digitala strukturer för innehållet, hur påverkas innehållet då? Stockholms stads kulturförvaltning tänker lägga allt sitt material under Creative Commons, ett öppnare sätt att licensiera innehåll.

Rasmus Fleischer, som skrivit boken Det postdigitala manifestet talade om närvaron i kulturen. Mediet och platsen blir mindre viktiga. Risken är att Stockholm bygger fast sig i stora arenor, och nationalscener, istället för att ha många öppna platser för ny kultur att uppstå på.

Pelle Snickars på Kungliga Biblioteket tog upp frågan om en digital minnespolitik. Sjuttio procent av allt innehåll på nätet skapas av privatpersoner, hur skall denna viktiga del av kulturarvet bevaras? Annars kan det försvinna när nya medier och nya kommunikations sätt uppstår. Det kan gå fort, se på CD-skivan.

Debatten om att medierna konvergerar har funnits länge. Redan Harry Schein talade på 70-talet om att det behövdes en mediebyrå, att statens kulturpolitik inte skulle vara beroende av mediet utan av innehållet. Schein verkar ha haft en poäng, nu snart 40 år senare. Risken finns att både det offentliga och kulturutövarna binder upp sig till de plattformar som finns för tillfället. Den sociala sajten MySpace var viktig för musiker för bara fem år sedan. Nu håller MySpace på att dö.

Mats Brodén har verkat i gränsen mellan konst och internet sedan 90-talet. Idag arbetar han med biomimetik, att tekniken och formgivningen tar intryck från naturens och evolutionens sätt attlösa problem. Idag är svenskt kulturliv bundet till ett fåtal finansieringskällor, där stat, akademi och industri är tätt samverkande. Då faller innovativa projekt mellan kultur och teknik mellan stolarna.

I debatten kom ofta det lokala perspektivet fram på ett nytt sätt. Anders Rydell, författare till boken Piraterna, kommenterade att personlig 3D-fabrikation går väl ihop med den glocala miljö som börjat uppstå. Den kultur som får det svårast är den nationella, som inte finner en lokal publik, men samtidigt inte kan nå ut i den digitala globaliseringen.

Rydell påpekade problemet att tidningarnas kultursidor har svårt att för dagens kulturdebatt.Bloggosfären har så länge diskuterat frågorna, att kultursidorna har svårt att följa med i diskussionen. Då blir inte debatten om kulturens digitalisering spridd i samhället.

Kulturvision 2030 pekar på att kulturdebatten närmast kommer att handla om teknik, hur data öppnas för internet och med vilka format och media. Det lär bli en långt mer omtumlande debatt än den om fildelningen. Kommer vi att gå mot djupa digitala klyftor eller mot en alltmer öppen kultur?