Nu inleder jag en serie artiklar, inom ramen för artikelserien Efter Köpenhamn.

I min första artikel tar jag upp möjliga politiska utvecklingar för klimat- och energipolitiken i USA, där jag berör Thomas Friedmans bok som getts ut av Voltaire Publishing. Den kan behöva en vidare kommentar.

Det jag gillar med Thomas Friedmans bok Hett, platt och trångt är att han tar upp tanken på att radikal innovation måste till för att lösa världens energiproblem. 

Boken tar upp att problemen är en större efterfrågan på råvaror när länder utvecklas, oljediktatorernas framgångar på senare tid, klimatförändringar, att de allra fattigaste inte hänger med i utvecklingen och att vi förlorar biodiversitet i naturen. Olja kommer aldrig mer att bli billigt igen. Innovationerna inom energisektorn är för långsamma. Det är ett problem att kärnkraften inte har blivit radikalt mycket bättre än på femtiotalet, och att det tar tjugofem år för en ny energikälla att nå en procent av marknaden.

Friedmans gröna revolution är inte en tebjudning. Energi- och miljöfrågor är något som många gärna talar om, men lösningarna hålls ofta inom ramen för kosmetiska förändringar inom en medelklasslivstil. Grön, skriver Friedman, har blivit ett sätt att känna sig bra utan att göra något.

Förutom något omnämnande i högtidstal, där en vag optimism ersätter politiska handlingsplaner, finns inget samlat politiskt tänkande kring innovation. Politikens syn på ekonomin har blivit inriktad på konsumentperspektivet. Vilken är den optimala beskattningsnivån för att ge signaler inom dagens system? Innovation ses som för dyrt, för riskabelt, i kristider. Det är lättare att ge sig på konsumenternas "lyxkonsumtion", och "medvetandegöra" dem i miljöfrågan, än att diskutera infrastruktur. Det saknas tilltro för vetenskapliga och tekniska lösningar.

Friedman argumenterar för att det är precis tvärt om, att det behövs riskvillighet just för att vi har problem inom världspolitiken, ekonomin och miljön. Inte minst då kriserna har gemensamma orsaker.

Friedman rör vid innovationens problem i vårt samhälle. Visst diskuterar han också prismekanismer, men han gör klart i boken är att teknisk innovation är vägen framåt. Då finns det också bättre alternativ för alla att välja.