Ingen skolklocka ringer in eleverna. Istället slår tre män med trä- och plastkäppar några av killarna. Alla på skolgården rusar mot klassrummen. Den som inte är snabb nog blir slagen.
Flickor och pojkar studerar för sig i Jemen. Ändringen kom efter enandet med nord. Då tog den konservativa kulturen från nord över södern, förklarar människor i Aden. Detta är en pojkklass. En kille ombeds att putsa tavlan. Läraren Afrah skriver ”English” och dagens datum. Lektionen ska handla om yrken, säger hon.
- Jag vill att ni gissar vad personerna jobbar med, säger Ahrah.
Hon läser ur boken English for Yemenis.
- We will finish the wall tomorrow, then we start on the roof, högläser Afrah.
En kille i första raden säger ”builder” och Afrah skriver det på tavlan.
Nästa yrke är tandläkare. Därefter brandman. Sen blir det svårare.
- Ladies and gentlemen please fasten your seat belts before takeoff.
En kille räcker upp handen. Afrah ger honom klartecken. Han reser sig upp och svarar på arabiska.
- Sekreter, säger han.
- Det är fel, svarar Afrah och pekar på tavlan där det står ”English”.
- Secretary, ropar en annan.
- Bus driver.
- Zoo keeper!
- Before take off, påminner Afrah.
Klassen är tyst.
Förmodligen har ingen av eleverna varit på ett flygplan någon gång. De kan nog inte ordet ens på arabiska. De få elever som har fått tag på skolböcker bläddrar.
- Security advisor, gissar en kille.
Afrah slår ut med armarna och låter dem bli vingar. Hon gör fartljud och flyger från katedern till dörren.
- Pilot, ropar killarna på arabiska.
- Pilot, teacher, pilot, ropar de sedan på engelska.
Afrah kastar ett öga mot sista bänken där jag sitter.
- Teacher, teacher, pilot, säger någon och knäpper med fingrarna samtidigt som han viftar med den uppsträckta handen.
- Nej, säger Afrah.
- Piloten kör planet, förklarar hon.
Klassen ger upp. Fröken tittar tillbaka på mig och säger.
- They don’t know this, it is difficult for them even though we repeat a lot.
Killarna i klassen vänder sig mot mig med blickar som vädjar om att jag ska viska rätt svar till dem. Jag tittar bort, ut genom fönstret. Inte vet jag vad flygvärdinna heter på engelska. Kanske ”flight hostess” men det låter fel, tänker jag. Fönstrena är öppna. Svetten rinner ändå längs ryggen på oss. De två fläktarna i taket når bara eleverna som sitter precis under dem. Det måste vara närmare 40 grader i klassrummet. Skolbänkarna är gjorda för att två elever ska sitta på rad intill varandra. Här sitter killarna tre på rad för att få plats. Eftersom den stora högtiden Eid är nästa vecka saknas nästan hälften av klassen. Säkerligen är det varmare när fler närvarar.
- Air hostess, säger slutligen Afrah.
- Air host, air hostess, säger hon.
Det första lägger hon till själv. Såsom hon senare lägger till den kvinnliga ordet för läkare på arabiska.
- Doktor, doktora, säger hon.
Sen förklarar hon att nu vill hon att eleverna föreställer sig att de är ”doktora”. Och så ställer hon frågor på engelska.
- Are your clothes white?
- Do you help people?
- Do you work in an office?
Efter lektionen säger Afrah att hon vill avdramatisera allt som har med kvinnor att göra.
- Jag vill att de ska förstå att de kan föreställa sig att de är en kvinnlig läkare, och att det inte ändrar något. Vi kvinnor är som män, inte sämre. Det är inte något dåligt att vara kvinna. Så det är okej för killarna att föreställa sig att de är kvinnor, jag förolämpar dem inte med mina exempel. Och de vet hur mycket jag respekterar dem så de förstår detta. Jag vill att vi i Jemen kommer förbi den mur som byggts mellan män och kvinnor. Med mina små exempel hoppas jag att riva den muren lite, säger Afrah.
Afrah trodde aldrig hon skulle bli lärare. Hon avskydde yrket och tackade nej när det erbjöds henne tidigare. Hon hade inga pengar men föredrog livet som fattig framför att undervisa.
- Sen gav Gud mig jobbet och nu gillar jag det, säger hon.
Hon är i 30-årsåldern och säger att hon är glad att hon är lärare också därför att hon föredrar självständighet framför att gifta sig. Afrah motsätter sig käpparna. Och våldet som tillåts utövas i klassrummen. Hon är också emot att hennes kollegor tillåts undervisa språk i ansiktsslöja.
- Då ser eleverna inte hur munnen rör sig och får svårare att lära sig språket, säger hon.
Afrah är också emot separata pojk- och flickklasser.
- Jag hoppas kunna ändra skolsystemet en dag, säger hon.
den 2 november 2011 08:46