- De europeiska länderna, det är de som tar livet av oss med sin tystnad. Vore det inte för deras tystnad hade denna regim aldrig vågat döda oss, säger Amal.

Amal demonstrerar dagligen mot regimen. I bakgrunden håller en man tal om att också den jemenitiska revolutionen kommer att lyckas en dag. För att höras måste Amal höja rösten.

- Vårt liv är mycket hårt. Det finns ingen el, inget vatten och allting är väldigt dyrt. När natten kommer och vi ska sova hör vi skott, bomljud och explosioner. Varför ignorerar världen utanför oss, varför säger de europeiska länderna inte ifrån, undrar hon.

Amal har vänt en röd keps bak och fram och bär den ovanpå sin niqab. Över axlarna har hon knutit en jemenitisk flagga i rött, vitt och svart. Hon är förkrossad över att se obeväpnade kamrater skjuts ihjäl av regimens styrkor. Hon försöker begripa sig på den västvärld som menar sig stå upp för de mänskliga rättigheterna.

- Är de mänskliga rättigheterna för de västerländska länderna bara? Är det rätt att vi hindras från att ha dessa rättigheter. Vi är väl människor precis som ni? Också vi vill leva i frihet. Också vi vill välja den ledare som ska företräda oss, säger Amal.

Jemen är det land som haft den arabiska vårens längst pågående uppror. Efter tre veckors protester föll regimen i Egypten. Trots tio månaders uppror i Jemen är Saleh ännu vid makten. Amal och Jemens demonstranter förklarar det med att omvärlden drog tillbaka sitt stöd från Mubarak, men Saleh håller man än om ryggen.

fortsättning strax