Ännu en gång beskjuts obeväpnade demonstranter då de marscherar för ett regimskifte i Jemen. Idag har ytterligare minst 12 människor dödats och många fler skadats när regimen öppnade eld. Det är nästan alltid unga män som går i bräschen. Det är deras kroppar som rasar ihop. De dör i sönderslitna plastskor och kläder de vuxit ur för länge sedan. De dör på huvudgatorna i Sanaa. Inlindade i sitt eget blod hamnar de slutligen på en klinik eller i moskén vid universitetet. De får Koranen placerad över bröstet. Ibland har någons arm blivit liggande på asfalten.

Att det är ytterligare tolv demonstranter som dött i Sanaa idag är inte vad som berör mig mest. Det är snarare vetskapen om hur det liv de levde gestaltade sig. Sorgen sitter i de trasiga plastskorna. Och i byxorna som blir stora i midjan när maten inte räcker till.