Krig, krig, krig. Det är jobbigt att förhålla sig till risken att det bryter ut. Jag hörde en kvinna säga att hon önskar att det kommer. Så satans trött är hon på att det ligger i luften. Som trycket före regnet faller, fast flera tusen gånger obehagligare är stämningen i Sanaa. Det är inte första gången. Sannolikt inte heller sista. Jag vet kvinnor från världens alla hörn som skriker och stampar för att slaget ska komma, nu för i helvete nu. De orkar inte vara rädda mer. De vill inte försvinna helt. Låt djävulskapen överstökas. Väntan på de mest obehagliga saker kan upplevas än mer obehaglig.

Lugnet före stormen kallar jemeniterna dessa dagar. Trots att det alltså inte går att tala om något egentligt lugn.