I förra inlägget berättades att i Jemens första parlamentsval utgjorde kvinnor 18 % av de registrerade röstarna, i det senaste var de 42 %. Håller utvecklingen i sig är alltså kvinnor varannan röstare i valet efter massrevolten. Men kvinnor saknar politisk representation, av parlamentets 301 ledamöter är endast en kvinna. Kvinnor som kandiderar i valen stöter på ett mycket  stort motstånd.

Tron att kvinnor har kort intellekt, hindrar dem, säger Afrah al-Salali som kandiderat i kommunalvalet. Hon säger att kvinnor själva inte går med på att kvinnor är politiker, ingen tror de klarar jobbet. På vissa håll har elaka aktioner fått kvinnor att avbryta sina kampanjer. Deras affischer har slitits ner och de har trakasserats. Det fick Eman al-Azazi att avbryta kampanjen till parlamentet. Hennes familj hotades och hennes dotter skulle kidnappas om hon fortsatte. Därtill anklagades hon för att driva en bordell i sitt hem. En annan kvinna hittade sprängladdningar utanför hemmet. Att göra motstånd mot idén att politiken inte är en plats för kvinnor kan leda till dödshot. Men visst finns exempel på kvinnor som inte missgynnats av sitt kön och som istället vittnar om ett stort stöd från närsamhället. Närsamhället kan sluta upp bakom en kvinna och sätta samhället på plats.

Kvinnorättsaktivisterna i proteströrelsen säger att Salehs stat har verkat för kvinnors rättigheter i teorin, inte i praktiken. Den har gett vika för en del av påtryckningarna från politiska kvinnonätverk och kommittéer, föreningar, genusakademiker, journalister och människorättsaktivister. Idag kan kvinnor rösta och engagera sig politiskt, kvinnor utbildar sig och arbetar som domare, professorer och poliser. Fler dörrar står alltså öppna för kvinnor i hela Jemen - därför att de brutit upp dem.