Det är inte lätt att vara en ung kvinna. Jag vet en som är kär så hjärtat spricker i en man hon inte sett på sju år. Hon har tänkt på honom varje dag. Hon vill ha honom. Och ingen annan. Inte grannen som spelar högljudd romantisk musik och knackar på väggen när hon är ensam hemma. Inte mannen som promenerar intill hennes lägenhet så ofta han kan, som då och då står likt en staty utanför fönstret, ovillig att gå sin kos. Den hon älskar är gift, med barn och bor i ett annat land i Mellanöstern. Hon kan bli hans andra fru, säger hon. Hon kan vänta livet ut, säger hon.

Hon måste kämpa för att slippa giftas bort. Till familjen säger hon att hon vill arbeta - hon vill ha ett jobb, inte en man. Till mig säger hon att om hon arbetar och tjänar pengar kanske, kanske, kanske hon slipper gifta sig med kusinen, farbrorn eller beundrarna i kvarteret.

Ett äktenskap utan kärlek är sämre än inget alls, säger hon. Sen berättar hon att han sagt att äktenskapet dödar all kärlek. Hon ska motbevisa honom. Bara hon får en chans. Det kan gå ett år innan hon hör från honom igen. Det är jobbigt, men hon uthärdar. Hon hör inte av sig så ofta, hon vill inte besvära honom. Han har ju så mycket att stå i. Han säger ibland, med några års mellanrum, att han älskar henne. Hon läser ett sms från honom och berättar att hon ber till Gud att han ska bli hennes en dag.