En flicka och en pojke på väg med tomma plastflaskor till vattenkranen runt hörnet. Bakom dem finns ett av Gamla stans stenhus. På väggen står "Ali Abdallah lämnar inte och ska aldrig lämna".
- Han kommer snart, säger vissa.
- Han kommer mycket, mycket snart, kanske redan i morgon, säger de.
Att vänta på Saleh tycks för dem vara som andras väntan på Jesus.
Tron på att Han kommer, får dem att känna sig trygga. När han återvänder kommer livet att bli bra igen. Då kommer ordning att upprättas och maten att mätta. Då ska demonstranterna få igen för sin upproriskhet.
Varje dag ges nya löften om att Saleh ska, så att säga, uppenbara sig. Vissa dagar förväntas han tala i tv, andra i radio och stundom förmodas han träda fram på ett podium i Jemen. Han kommer att komma med ett meddelande till folket. Vissa säger att han ska erkänna sig besegrad, andra att han kommer tala som den ledare han är. Jag undrar om han inte, liksom Jesus, behöver återuppstå från det döda för att göra något av detta.
I Gamla stan i Sanaa är inte allt gamalt, parabolantennerna på taken och graffitin på de gamla skyskrapornas väggar vittnar om att något nytt finns jämte det som varit här i hundratals år. Graffitin i Gamla stan bär allt som oftast på en kärleksförklaring till Saleh. Massprotesterna i Jemen har lånat slagord och paroller från upproren i Nordafrika. ”Ut” klottrar aktivisterna. Varpå regimens supportrar klottrar ”Han går inte…” framför. Det händer att en tredje stryker över något och ibland skriver ytterligare en något intill. Ofta på engelska. ”Love me baby”, ”I am yeah”, ”Yemeni bad boy” eller så hittar ett amerikanskt varumärke dit. Och sen är kladdet vanligtvis tillbaka till ”Ut, ut, ut”.
Nya affischer av Saleh hängs upp inför varje fredag. Under veckan klottras ytterligare meddelanden på stenväggarna. När jag tar fram kameran och fotograferar nattens senaste, i neonrosa, kommer män fram och läser vad det står på väggen.
- Ali Abdallah lämnar inte och ska aldrig lämna.
Saleh är i Saudiarabien där han får läkarvård för skadorna från moskéattacken i presidentresidenset i början av månaden.
- Han har ju redan lämnat Jemen, påpekar jag.
- Nej, han är vår president och han kommer snart, mycket snart, tillbaka, säger de.
- Äh, det säger regimen varje dag men han kommer inte, invänder jag.
- Jo han kommer, det står där, säger en och pekar mot stenväggen.
Ja. Det står på väggarna runt stan att Saleh kommer. Så står det tills en annan ändrar meddelandet. Visst sägs att han ska återvända. Möjligen den 17 juli. Då firar han sitt trettiotredje år vid makten. Dagen efter inleder han sitt trettiofjärde, menar supportrarna. Men hundratusentals demonstranter lovar att de ska förhindra det. När jag frågar dem om det är sant att Saleh kommer snart svarar de med bestämdhet.
- Han kommer inte tillbaka, och gör han det kastar vi ut honom igen!