Vad vill Jemens ungdomar?

Denna fråga ställs allt oftare i Jemen. Men tills nyligen, säg förra året, hörde man den bara i undantagsfall. Nadia al-Sakkaf, chefredaktören för den engelskspråkiga nyhetstidningen Yemen Times, har påpekat att landets ungdomar varit politiskt osynliga fram tills början av året. När ungdomar kom på tal i Jemen tidigare var det framförallt därför att ett utvecklingsprojekt skulle bedrivas. Frågan handlade desto mindre om vad ungdomarna själva ville, inte ville eller bråkade om, och desto mer om vad de icke-statliga organisationerna ansåg att ungdomarna behöver. Det måste givetvis inte finnas någon krock däremellan, men ibland finns där en. Och vad Jemens ungdomar vill fick då ge vika för vad projektledarna i de internationella organisationerna ansåg passande.

Jag minns en gång då ungdomar sa att de vill lära sig att använda datorer, särskilt intresserade var de av internet. Organisationen i fråga ville utbilda dem i de mänskliga rättigheterna. Och så blev det. I fler än ett projekt. Visst fanns också projekt som gav ungdomarna det de önskade, kurser som ledde till praktikplatser och arbete.

Det är helt sant att organisationerna också haft kurser där de unga lär sig att inte bli terrorister. Initiativet kan knappast ha kommit från de unga.

- Ungdomar, det är tydligen det enda som vi ska arbeta med, jämte genus, har jag hört många hårt arbetande män på fältet beklaga.

Med tanke på att hur eftersatta de ungas rättigheter är i Jemen och hur svårt de har att ta sig fram i samhället tycks det mig en märklig kommentar. Ungdomar har knapp makt och det gäller såväl männen som kvinnorna, även fast de senare i regel har än mindre.

Männen som var trötta på öronmärkta pengar till ungdomar och genus förklarade att de vill jobba med ”hela samhället”, inte utvalda grupper (så idylliskt!). Och på det svarade några lika hårt arbetande kvinnor i branschen att männen haft lång tid på sig att arbeta med ”hela samhället”. Dessvärre hade insatserna gynnat framförallt Jemens män; män hade fått jobb och utbildning. En förändring behövs därför. Alltså är det bra att satsa på projekt som riktar in sig särskilt på ungdomar, liksom på genus.

- Projekten handlar om genus och ungdomar. Men, med ungdomar menar de unga män och vad har det med genus att göra, invände ett gäng feminister i utvecklingsbranschen på ett seminarium i Sanaa.

De menade att man inte bör arbeta också med ungdomar när man jobbar med genus. Därför att en patriarkal logik gör att genus återkommande prioriteras bort. Och erfarenheten visar att de unga fått mer ut av projekten än kvinnorna.

- Men stöttar vi kvinnor och inte unga män, då hämnas männen på kvinnorna, då ökar våldet mot kvinnorna, det vet vi, sa vissa.

Jag har tagit del av många samtal som dessa. De få gånger ungdomar kommit på tal i Jemen har det handlat om utvecklingsarbete, inte politik. Och entusiasmen har sällan sprudlat.

(Att ”genus” används synonymt med ”kvinnor” hörde jag aldrig någon protestera mot. När jag själv gjorde det och sa att genus handlar lika mycket om män som om kvinnor, om transexualism som om intersexualism som om sexualitet som om alla punkter där genus skär genom klass, religion, funktion, etnicitet och så vidare. Det handlar om kroppen och om tankarna, om erfarenheter och begär. Det handlar om…

- Du lever i teorin och inte i verkligheten, har vissa som vana att säga.

Som att deras arbete är för viktigt för att diskutera. Eller för ädelt att ifrågasätta.

- In Swedish we have a word to describe comments like yours: pucko, sa jag och hade 100% rätt och mina genuspoäng i ryggmärgen.)

Vänta.

Denna text ska varken handla om genus eller kvinnor. Utan om ungdomar. Och jag rabblar på enbart därför att jag ännu inte fått följande sagt.

Under den arabiska våren knoppades en ungdomskultur i Jemen. Ungdomar samlades som ungdomar, i revolutionära nätverk, de ställde krav som ungdomar. Jemens unga är givetvis en splittrad skara som sinsemellan vill olika saker. Vissa vill ha mer religion i politiken, andra vill ha mindre. Vissa är kvinnor som slåss för sina rättigheter, vissa är män som slåss för kvinnors rättigheter. Många unga tycker kvinnor har det bra nog, redan nu. Oavsett så har unga börjat identifiera sig som ungdomar. Före protestens början hörde jag knappt någon kalla sig ungdom. Nu gör de allra flesta unga, och vissa av de medelålders typer, jag möter det.

I de inhemska tidningarna finns ungdomarna med (dock oftast på sista sidan), de har egna spalter och deras synpunkter börjar ta mer plats i samhället.

Jemens protester är ingen Jasminrevolution, de unga har döpt om den - det är en ungdomsrevolution. Den handlar om att de unga ska ta revansch och makt i samhället. Idén är radikal i ett samhälle som Jemen där makt är något som ökar med åren. Men förändring är ordet på de flestas tunga. Och, för att fatta sig kort.

Kampen fortsätter. Det är meddelandet från de unga demonstranterna i huvudstaden. De marscherar än.