- Varför gillar ni i väst Saudiarabien mer än Jemen?

Jag fick frågan några gånger innan massprotesterna i Jemen men nu hör jag den oftare och från demonstranter. Den är svår att besvara.

Saudiarabien är Arabiska halvöns rikaste land, Jemen är dess fattigaste. Väst tycks ha en grej för vinnare, det är nog svårare för oss att gilla de misslyckade. De senare får mer av solidaritet och hjälpprogram än gillande och respekt. Men att förklara favoriseringen blott med Saudiarabiens förmögenhet och Jemens fattigdom tycks ytligt.

Västs beroende av saudiernas oljeexport kan kanske bättre besvara varför vi är mindre villiga att kritisera den saudiska än jemenitiska regimen. Exempelvis kvinnors situation är än mer eftersatt i Saudiarabien, där kvinnor ännu inte får köra bil eller rösta. I väst har vi lärt oss vikten av att både stå upp för våra principer och att inte bita den hand som föder oss. Något förenklat kan man säga att det är därför som vi kritiserar Jemen för korruption och övergrepp på de mänskliga rättigheterna. Och gör affärer med saudierna.

Att Jemen snarare än Saudiarabien ses som ett säkerhetshot för hela regionen och väst kan också vara en del i förklaringen. Så länge Jemen associeras med wahabism och militant islamism är landet svårt för oss att gilla. Att denna form, eller avart, av islam har sina rötter i Saudiarabien gör detsamma, Saudiarabien är helt enkelt en bättre allierad. (Under Gulfkriget stödde Saleh sin vän och mentor Saddam Hussein. Det upprörde väst. Det upprörde den saudiska kungen som utvisade en miljon jemeniter som arbetade där, varpå Jemen föll ihop ekonomiskt och aldrig riktigt återhämtade sig.)

Journalisten Victoria Clarc beskriver jemeniternas känslor inför Saudiarabien i Yemen – Dancing on the Heads of Snakes.

”Jemeniterna känner en djup avsky mot sina rika grannar därför att de inte hjälper dem ur fattigdomen”, skriver hon.

Saudierna skulle, som Clark också påpekar, kunna rädda jemeniterna ur den svåra fattigdomen (t ex genom att anställa tillräckligt många av dem), men gör det inte. Och jämte avskyn finns en ingrodd avundsjuka. Jemeniterna vill också vara rika.

Vidare beskriver Victoria Clark ett samtal med en politisk analytiker som påminner om samtal jag själv haft. Ofta får man det berättat för sig, av akademiker och journalister, att det finns runt 9000 shejker i Jemen. Av dessa antas 6000 få pengar från Saudiarabien. Victoria Clarc citerar analytikern som menar att Hashedfederationens ledare, Sadiq Al-Ahmar, får 3,5 miljoner dollar i månaden av saudierna.

Summan tycks mig överdriven, visserligen är Hashed den mäktigaste stammen, men det rör sig sannolikt om en mindre summa pengar.

Journalisten Dexter Filkins skriver om en shejk ur stammen Baqil som säger sig få 2700 dollar varje månad av Saudiarabien och påpekar att det är mer än den egna regimen betalar honom. Exakt hur mycket shejkerna får är svårt att ta reda på. Men att Saudiarabien ger dem pengar är lika självklart som att den egna regimen gör det.

- Alla shejker får pengar, sådant är systemet, säger Baqilshejken till New Yorker.

Jemen är ett stamsamhälle och landsbygdens människor följer alltså sin shejk. Så länge shejken får pengar av Saudiarabien har landet inflytande i Jemens politiska spel. Shejken ger stammens lojalitet tillbaka, också då det är dags att rösta. Saudiarabien har ett intresse av att den politiska makten i grannlandet inte hamnar i händerna på dem som vill göra upp med seder och förtryck. De vill inte att några idéer om demokrati och rättvisa ska sprida sig till dem, där råder absolut monarki och konstanta övergrepp på de mänskliga rättigheterna.

Demonstranterna har sedan protestens början påtalat att de politiska strukturerna i Jemen är genomkorrupta. Trots flera uppmaningar från de etablerade partierna har ungdomar och aktivister vägrat att bilda politiska partier.

De inte vill bli del av systemet, de vill kullkasta det, säger de.

Ungdomar, studenter och aktivister har gått ur de politiska partierna efter besvikelse att oppositionen inte var bättre. Och jämte den egna regimen har många anklagat Saudiarabien för att förtrycka dem.

De säger att de är trötta på saudisk imperialism, att saudiarabien cementerar stamstrukturer och därtill försöker att sprida en islam som är passé och aldrig får bli en del av det nya samhälle de kämpar för.

Den senare kritiken handlar bland annat om att Saudiarabien sponsrar strikt religiösa skolor och universitet i Jemen och att här finns en organisation med samma namn som den saudiska sedlighetspolisen. Den ägnar sig åt lobbyism och säger sig verka för att upprätthålla sed och dygd. Det var shejk al-Zindani, utbildad i Saudiarabien och medlem i det största jemenitiska oppositionspartiet Islah, som startade upp organisationen, såväl som ett av universiteten.

- Ni torkar ut islams källa, sa han till kvinnorna som ville införa en åldersgräns för äktenskap förra året.

Han fick många med sig och ännu är det möjligt i Jemen liksom i Saudiarabien att gifta bort flickor innan de nått puberteten.

Saudierna vet hur de ska få inflytande i Jemen och använder sitt ekonomiska övertag. Stammarna och politikerna är medgörliga. De förra vill ha pengar och presenter i form av vapen och bilar, de senare vill ha makt. Demonstranterna är motsträviga, därför att de vill ha verklig demokrati, säger de. Nu backar väst, med USA i spetsen, upp Saudiarabien och ber dem att finna en lösning på krisen i Jemen.

Vi andas liksom ut då Saudiarabiens kung ska in i Jemen och styra upp i kaoset. Nu blir det möjligen mer stabilt i Jemen.

Samtidigt frågar demonstranterna mig vad vi i väst tycker är så bra med Saudiarabien och varför vi har förtroende för dem.

Är vi så dumma, undrar vissa, att vi verkligen tror Saudiarabien vill göra något gott för den jemenitiska demokratirörelsen?

Den frågan tycks mig något lättare att svara på.

- Ja, så dumma är vi nog.

Här är mer på temat korruption av Uncle Robert in India