Medborgarskap. Tanken går tillbaka till grekerna, om inte längre. Aristoteles menade att medborgaren urskiljer sig från andra genom sitt samhällsdeltagande. Han knöt idén om medborgarskap till staten, men menade ändå att eftersom konstitutioner varierar finns olika slags medborgarskap för olika situationer.
Det sägs att flera av Mellanösterns länder är stater utan medborgare. Idén är denna: En person binds juridiskt till en stat genom nationalitet. Nationalitet är inte blott en juridisk relation, upplevelsen av att vara just svensk eller tysk sammanför personer (eller grupper) med staten mer känslomässigt. Medborgarskapet förstärker ytterligare bandet mellan människa och stat eftersom det inkluderar personen i en politisk gemenskap.
Jemen är i grund och botten ett stamsamhälle. Människor binds känslomässigt framförallt till sin familj, stam, by - inte stat. De politiska ledarna är, liksom folket, medlemmar i stammar. De ser – enligt seden - främst till den egna gruppens intressen, därav svågerpolitik och korruption. Den jemenitiska identiteten är mycket ytlig.
- Att regera Jemen är som att dansa på ormars huvud, sa Saleh i en intervju för några år sen.
Med det illustrerar han svårigheten med att regera ett samhälle utan medborgare. De olika stammarna har skilda intressen och lojaliteten till staten byts många gånger mot pengar. Staten har sällan annat att erbjuda, byarna styr och skyddar sig själva. Salehs föregångare regerade i tre år varpå han dödades. Det sägs att stammarna hade ihjäl honom därför att han inte betalade dem. Bandet till staten är i Jemen ekonomiskt, inte känslomässigt.
I vad som tidigare var Sydjemen finns en stark separatistisk rörelse som vill bryta sig loss från Jemen. Möjligen kan man där tala om att det finns en sydarabisk identitet som i första hand förenar människor mot de norra provinserna. I Sydarabien är de friare, mer utbildade och bättre, säger de. Samtidigt är bandet till stammen och byn fortfarande primär.
En professor i islamisk filosofi vid Arabiska universitetet i Beirut sa att européer är lurade, vi är ju individer.
- Staten har makt över individer, men aldrig över större grupper. Staten skapar individen, det vill säga medborgaren, för att ta makt från människor. Skulle européerna gå ihop i en större enhet, säg släkten, skulle staten ha svårare att kontrollera folket, sa han.
Han har rätt på så vis att en stat svårligen kan kontrollera ett stamsamhälle. På landsbygden regerar shejker ofta på eget bevåg. Den jemenitiska staten saknar insyn i och kontroll över delar av sitt territorium.
Bernard Lewis skriver om hur de antikgrekiska politiska texterna översattes till arabiska, under medeltiden. Då följde en ny politisk arabisk litteratur. Polis (”stad”) översattes till ”medina”, men polites (”medborgare”) fann ingen arabisk motsvarighet. Det var inte förrän de västerländska idéerna om nationalitet och medborgarskap fick gehör i den muslimska världen som begreppet kom till i arabiskan. I Jemen finns alltså ordet, men knappast fenomenet. Och Jemen förblir ett djupt splittrat land.Det märks särskilt i den politiska propagandan.
Barnprogrammen på den statliga jemenitiska televisionen lär att ett enat Jemen är välsignat.
”Enigheten är från Gud!”
Så sägs om och om igen i programmet.
På broscher i huvudstaden står Enighet är styrka. Diverse reklamaffischer visar händer som sluts framför nationens flagga.
Jämte splittringen mellan stammar finns alltså splittringen mellan vad som tidigare var Syd- och Nordjemen. Den 22 maj 1990 blev Jemen ett. Med anledning av det höll Saleh tal till nationen.
- Kära bröder, enighet är en krona på jemeniters, män och kvinnors, huvud, och den överträffar alla framsteg som gjorts på olika områden, vare sig det handlar om utveckling, kultur eller ekonomi… De förändringar som gjorts har gjorts under den välsignade enigheten… Jemen är ett land, inte två… Jemen är ett land och dess problem är ett och samma problem. Finns problem i södern är det ett problem för alla jemeniter, finns ett problem i norden är det ett problem för alla jemeniter… Vi kommer att skydda enigheten och revolutionen med all vår styrka oavsett vad det kommer att kosta oss, sa han.
I den statliga pressen hyllas enigheten. Artiklar publiceras om vad landet åstadkommit tack vare den. Artiklar varnar för risken med ett delat land, då blir det inbördeskrig, kolla på Somalia som ligger strax intill.
Sannolikt är propagandan kring vikten att hålla ihop en strategi behålla makten ytterligare. Alltfler stammar har vänt sig emot regimen under våren. Delar av militren har övergett honom. Stora protester hålls i syd. I Sana'a, Taiz och omkring fortsätter revolten. Jemens splittringar kommer upp till ytan. Enighet är regimens mantra. Men folket tycks inte lyssna.