I södra Jemen är människorna bättre än i norr. I den forna huvudstaden Aden pekade en man ut landets enda klocktorn och sa ”Little Ben”. Det var hans invändning mot att människorna i norr skulle vara lika bra, eller kanske bättre.

Det är dags att uppmärksamma proteströrelsens utmaningar. Oppositionen uppvisar en relativt enad front mot regimen, demonstranter har sökt tona ner sina olikheter. Konflikterna spar man tills efter att regimen störtats, säger man på de flesta håll. Men man lyckas inte fullt ut. Idag handlar bloggen om den ännu mycket djupa splittringen mellan vad som en gång var Nord- och Sydjemen. Den som vill ha en avhandling i ämnet kan se sig om efter just en avhandling. Här lyfts problemen fram i bloggformat.

Först en grovt förenklad jämförelse mellan syd och nord. I södern råder större tolerans mot olikheter, kvinnor kan åtnjuta en mer frihet och fler tycks arbeta. Det brukar engelsmännen slå sig om bröstet för. Men toleransen kan också förklaras med migrationen från Östafrika och flyktingarna från Afrikas horn. Människor migrerar och flyr till Jemen i hundratusentals. De som klarar den livsfarliga båtresan når söderns hamnar och stränder. Där blir många kvar. Mångkulturalismen visar att olika livsstilar är möjliga. Den förklarar i alla fall delvis den större öppenheten i syd. Det tåls också att nämna att södern har varit någotsånär socialistiskt till skillnad från den ännu mer stambetonade norden och att socialistiska idéer lever kvar i södern.

Jemen är, som bekant, ett land sedan 1990. Men det är en sanning med modifikation. I före detta Sydjemen finns de som menar att de är ockuperade av vad som var Nordjemen. De hävdar att avtalet om enande inte är giltigt, antingen därför att det skyndades på och alltså inte gick rätt till eller därför att regimen brutit mot det.

Fyra år efter enandet bröt ett inbördeskrig ut. I syd kämpade man för att bryta sig loss, och regimen svarade man militärt. Regimen vann kriget, Jemen förblev enat, men i två decennier har söderns människor revolterat mot regimen.

I syd finns en ännu utbredd kritik mot norr. Den går ut på att nord tar deras olja och resurser utan att ge något tillbaka. Pengarna försvinner i korruptionen och inget kommer söderns människor till del. Regimen straffar södern för dess bristande lojalitet, menar man, genom att inte bygga vägar, skolor och sjukhus. Nordens inskränkthet har påtvingats på dem, de fria tänkarna har tvingats i exil. I sin mest radikala form lyder kritiken mot norra Jemen är de en bunt inskränkta korrupta maktfullkomliga imperialister som inte bryr sig om vare sig rättvisa eller utveckling.

Nu protesterar människor i Aden och runtom södra Jemen. Vill de samma sak som demonstranterna i Taiz och Sanaa?

I Aden och runtom finns olika grupperingar. Demonstranterna kan delas in i dels de som demonstrerar mot regimen, dels de som mer eller mindre skiter i Saleh och hans män, de demonstrerar istället för själständighet från Nordjemen.

I Sanaa (i norr) släpper demonstranterna iväg ballonger i skyn, i solidaritet med demonstranterna i Aden. Men många av söderns demonstranter svarar att de behöver ingen solidaritet. De behöver ett stopp för ockupationen. I Sanaa säger demonstranter att de vill ha en president från södern, kanske vicepresidenten Hadi till att börja med, för att ena landet. I södern vill de inte ha en president som ”förnordligats” av att bo i norr som ingått i systemet, de är inte intresserade av något enande. I södern säger många att demonstranterna i norr är en del av korruptionen, de har skördat frukten av förtrycket mot södern. De är själva en del av problemet. Det är för sent att ena landet, säger de. De vill ha tillbaka Sydjemens tidigare president till dess att val hålls i Sydarabien. I Aden viftar de därför sin egen flagga. Där för de sin egen kamp.

Frågan är. Kan Jemen förbli ett land och samtidigt vara en demokrati?
Oviljan mot norr är utbredd. Visst finns demonstranter i Aden som övergett kravet på självständighet. Kan de mobilisera de andra? Det tycks i nuläget inte så.

Avslutningsvis nämner jag att Sydjemen är en felaktig benämning, enligt många av söderns människor. Sydarabien är den riktiga. För att texten skulle bli mer begriplig har jag dock valt att tala om Syd- och Nordjemen.