Igår skrev jag om de sociala mediernas föga påverkan på protesterna i Jemen. Idag lyfter jag fram tre Jemenbloggare som jag tycker är värda att följa. Därtill berättar jag om en fjärde blogg som är blodig samtidigt som vissa delar är läsvärda. Framöver kan det bli fler som hittar in på denna blogg.
Först en bloggare som är svensk by choice, kurd by choice och syrisk därför att hon väljer det. Nu bor hon i Jemen. Delvin Arsan har gedigen erfarenhet av humanitärt arbete i Nordafrika och Mellanöstern där hon också frilansar som skribent. Hennes blogg handlar om Arabiska halvön och Mellanöstern. Där varvas skildringar ur vardagen i Sanaa med reportage från protesterna i regionen. Särskilt läsvärda är texterna om minoriteters situation. Nu får läsaren följa Delvin i arbetet med att starta upp ett ungdomsprojekt i Jemen. Engagerat, intressant och riktigt spännande!
Nästa blogg skrivs av en aktivist och forskare som rapporterar från demonstrationerna. Atiaf Awazir föddes i Sanaa, växte upp bland annat i USA, och återvände från Egypten till Jemen i höstas. Hon har varit med i protesterna från början. Hon var den första kvinnan att demonstrera jämte männen. Och revolutionen, säger hon, har gjort henne till en medborgarjournalist. Bloggen uppdateras ambitiöst med texter, fotografier och Atiafs egna filmer. Inläggen är både humoristiska och allvarliga, hon skriver om Herr Revolution som knycker tiden från maken, och hon skriver om våldet de fredliga demonstranterna utsätts för. Särskilt intressant blir det då Atiaf tar ton mot de egna och diskuterar de problem hon möter på protesterna. Helt enkelt skitskarpt!
Fler än Atiaf har en personlig relation till protesterna. ”Ja, det stämmer, jag är ihop med mitt lands revolution. Jag är faktiskt sååååå förälskad i mitt land just nu”, skriver Afrah Nasser på sin blogg. Bloggen är en kärleksförklaring till Jemen. Hon beskriver sig som en ung jemenitisk dam som föddes till skribent och journalist. Afrah säger att hon saknar politiska lojaliteter, hon vill inte välja sida. ”Mitt politiska parti är Jemen, min stam är Jemen, min kärlek är Jemen.” På bloggen skriver hon, framförallt på engelska, om protesterna och situationen i landet, gärna ur ett genusperspektiv. Bloggen har nyligen lyfts fram som en av tio läsvärda Mellanösternbloggar av en välkänd utländsk nyhetskanal.
En charmig blogg!
Slutligen nämner jag även en blogg som fokuserar på våldet och övergreppen på demonstranter. Bloggen vill dels dokumentera kränkningar av mänskliga rättigheterna, dels förhindra ytterligare våld. Intervjuer, reportage och nyhetsartiklar varvas med bilder och filmer av svårt skadade och döda människor. Jag är mycket tveksam till att så mycket blod publiceras, det är något som skiljer nyhetsrapporteringen här med den i Sverige. Här ger publicering en sorts erkännande, en skadad eller död blir sedd. Det tycks finnas en upprättelse i att andra får veta vad man utsatts för, och de närgångna bilderna spelar roll. Skribenterna menar att bloggen är en dokumentation av våldet mot de regimkritiska demonstranterna. Jag skrollar förbi bilderna och läser vittnesskildringar och intervjuer, samt listor över de skadade. Men vill varna för mycket hemska bilder samt filmer. Yemen Rights Monitor hittar du här.
Det finns så klart fler bloggar. Den som söker finner dem på nätet.
........................................
Dagar kommer då jag inte vill läsa någon blogg. Eller höra talas om en nyhet. Det finns dagar då jag inte slår på radion. För jag behöver dra mig tillbaka till något lugnt. Det behovet delar jag med alla andra människor och världens bästa katter. Då läser jag en roman. Eller två, tre, direkt efter varandra medan jag knaprar en kaka för varje blad jag vänder. Till Jemen tog jag med ett par svenska böcker. Särskilt en av dem har följt mig i vardagen här i Sanaa. Den handlar om Esmara och är en berättelse om en kvinna som stampar dit hon ska. Ungefär som jag själv gör. Jag berättar mer i nästa inlägg.