
Kvinnor demonstrerar mot regimen. De kräver Salehs omedelbara avgång. På plakatet står ett meddelande till Saleh. "Snälla, driv oss inte mot ett INBÖRDESKRIG"
Voltairegästen Mogib Hassan är en av Jemens många demonstranter och få feminister. Vi ses och pratar om protesterna. Han berättar gärna om sin kamp för kvinnors rättigheter i Jemen. Han berättar om sina föreläsningar och artiklar och de organisationer han är engagerad i. Han kämpar både som aktivist men också i det privata, säger han. Där har han tagit sin systers sida, gentemot släkten som bryr sig på ett besvärande vis.
Mogib beskriver Jemen som ett mansdominerat samhälle där kvinnor är den svagaste gruppen. I det har han på sätt och vis siffrorna med sig. Årligen rankas världens länder med avseende på hur det förhåller sig med jämställdheten. Sverige i toppen, Jemen i botten.
Att kvinnor skulle ha det svårare här än annanstans finns det många som protesterar mot. I Jemen säger de flesta jag talar med att så dåligt är det visst inte. Kvinnor får köra bil i Jemen. Och kvinnor får rösta. Nog är det bättre här än på många andra håll i världen. Mogib är en av dem som inte låter sig övertygas om det. Han har demonstrerat och sett hur kvinnorna tagit en plats jämte honom och de andra männen. Det har berört honom eftersom han vet hur svårt kvinnor har det i Jemen, säger han.
Nedan kommenterar han att kvinnor nu demonstrerar med männen, i det könssegregerade Jemen. Synpunkterna är, i vanlig ordning, hans.
…
Män och kvinnor kämpar nu tillsammans. Vi har verkligen insett fördelarna med det. Om vi kämpar hand i hand blir vår röst starkare och vi ser mäktigare ut. Det är först då, när vi gör det ihop, som vi kan hitta vägen till ett nytt liv. Först då hittar vi till demokratin och, hoppas jag, respekten för de mänskliga rättigheterna.
Jag tror att vi också har påverkats av protesterna och demonstrationerna som människor här i Jemen såg i Egypten och Tunisien. Där demonstrerade män och kvinnor tillsammans. Vi är inte annorlunda från dem. Eller, jo. Självklart är Jemen ett mer konservativt samhälle. Sett till kvinnornas situation är Jemen mer traditionellt. Därför ser man att kvinnor utgör en egen demonstrerande grupp, separerade från männen. Men kvinnor demonstrerar på samma torg som män. Och det är ett tydligt budskap om att män och kvinnor samarbetar och tillsammans får jobbet gjort med att få bort regimen. Såsom i Egypten.
Det är en gemensam kamp!
Det var annorlunda ordnat i januari och februari. Då var män och kvinnor för sig. Jag tror det alltid varit så i Jemen, att män och kvinnor hållits isär. Men nu ändras det. Jag anser att ändringen är för det bättre.
Som man ser är de flesta kvinnor helt skylda. Jag skulle säga att 98 % av dem är täckta, beslöjade. De har faktiskt också sitt ansikte täckt.
Men, de ropar!
Och de stödjer kampen!
De är martyrernas systrar och mödrar.
Kvinnorna har en djupt känslomässig effekt på alla. Även på mig. När jag hör dem tala ut om, och ropa, saker berörs jag. Jag vet att kvinnor är den svagaste gruppen i vår kultur. Men, kvinnor ger makt till vår jemenitiska nations kamp.
Därför kommer kvinnor inte att förbises. Deras perspektiv och bidrag är precis så nödvändigt som männens, om inte än viktigare. Därför att kvinnor är så känslomässiga att de ger allt vad de har till revolutionen.
Förhoppningsvis ger detta kvinnor deras rättigheter i Jemen. Förhoppningsvis får det vårt mansdominerade samhälle att inse att kvinnor är inte ska hållas hemma, om de inte själva väljer det. Vill kvinnor ta del av det politiska och sociala livet, vill de utbilda sig, ja nämn vad som helst, då ska de få det.
Så, om kvinnor nu visar att de har en plats här, om de bidrar till att få drömmen att gå i uppfyllelse, om de tar makten från regimen, då kommer människor så klart att inse att kvinnor är halva samhället.
Och jag hoppas att människor inser det. Jag hoppas att kvinnor bemäktigas och får fler rättigheter och att de möter färre hinder. Jag skulle älska att se att fotbojorna och bojorna från händer och nacke tas bort från dem.
I sanningens namn, jag blir djupt berörd när jag hör kvinnorna ropa. När jag ser deras bidrag till revolutionen och deras styrka.
För mig är kvinnors deltagande här en revolution i sig!
/Mogib Hassan
…
Mogib kommer att återkomma i bloggen framöver. Men först följer uppdateringar om den politiska händelseutvecklingen i landet. Samt kommentarer från demonstranter och Salehs supportrar. Just nu intar tiotusentals människor gatorna i Sanaa. De kräver svar på vem som är ansvarig för dödandet av ytterligare 30 demonstranter i Taiz idag.