Fredagen är ledig i Jemen. Det förklarar att demonstrationerna är som störst just då. Människor ger den tid de har åt att protestera mot regimen.

De säger att de protesterar mot korruption och svågerpolitik. Mot ofrihet och diktatur.

De säger att de vill ha fler skolor och bättre sjukvård. De vill ha arbete. De vill ha politiska friheter och ett rättsväsende som fungerar. De vill ha makten att välja sin ledare.

I huvudstaden har människor demonstrerat i flera veckor – denna blogg har följt utvecklingen, i text och bild, och diskuterat läget. Demonstranter har rest tält utanför universitetet och satt upp stora banderoller med ett enkelt meddelande till ’president’ Saleh.

"Ut!"

Igår uppdaterades inte bloggen. Oron kom i vägen. Demonstranterna attackerades våldsammare än någonsin tidigare. Demonstranter berättar att de beskjutits ovanifrån från byggnaderna omkring. Siktet har varit mot huvud och överkropp, för att döda, menar de. Regeringen meddelar att den inte ligger bakom, att polis och militär inte varit inblandad. Men, det tycks inte troligt.

I förrgår var den totala dödssiffran från Jemens demonstrationer drygt 30. Igår lades 47 människor till det.

Demonstranterna utanför universitetet tågade mot Tahrir, där regeringens supportrar håller till, men stoppades av polis. Människor beordrades att stanna inne. Men stannade ute. UD har skärpt sin avrådan och uppmanar svenskar att lämna. Ännu är jag kvar, i Sana.