Kommer dagen då någon riktar ett skarpladdat vapen mot ditt huvud. Och upplyser om att världens fri- och rättigheter just kastats på tippen. Att en fascistisk världsordning instiftats. Att du kommer skjutas till döds, men att du innan dess har en sista vilja. Då vill du använda den till att etablera en av fri- eller rättigheterna, i den nya världen, säger du.

- Klokhuvud, okej då, men en sådan önskan kan jag inte uppfylla direkt, säger personen med vapnet och fortsätter.

- Men efter 50 år eller så, när ofriheten blivit bekväm. Nå, vad får det till att vara?

Nej dumsnut, då säger du visst inte att din sista önskan är att det ska finnas skyddsombud på samtliga arbetsplatser och utbildningar. Din önskan kan användas till något än viktigare.

Visst skulle du kunna åberopa den allmänna rösträtten, i hopp om att den ska ställa saker tillrätta. Fast vad gör det att de som lever vidare ges möjlighet att rösta bort fascismen? De kommer sannolikt inte att göra det. Inte utan att det förs ett fritt samtal om samhället, vari icke-fascistiska åsikter tillåts, utforskas och segrar. Det förhärskande är seglivat. Och människan har en underlig benägenhet att välja sitt eget förtryck. För att förhindra detta måste hon ifrågasättas, ja utmanas, göras obekväm.

Tryckfriheten. Utan den har människor ingen grund att stå på då de argumenterar för, och tar, sina fri- och rättigheter. I länder där regimkritiska reportrar fängslas och försvinner, där den redaktion som publicerar texter med samhällsomstörtande budskap sätts under utredning, där är människor mindre fria – och det gäller såväl i tal som handling. I exempelvis Syrien vågar de flesta inte säga emot regimen. Eller handla så att den upprörs.

Se dig om i världen. Härskande synpunkter tas för sanna därför att de härskar.  Det som är – det är rätt.

- Därför att det är så här.
- Ja, här gör vi såhär.
- Kanske inte perfekt men så är det här.

Revolutionärer får sveda och värk. Och de som säger emot riskerar att gå Sokrates öde tillmötes. Jag har tidigare skrivit om den journalist som sitter fängslad i Sana dömd för att ha sökt förleda ungdomen och rekrytera terrorister till al-Qaeda. Hans version är en helt annan.

Den redaktion som publicerar texter med åsikten att homosexualitet bör tillåtas i Jemen utreds och artikelförfattarna ömsom fängslas, ömsom hotas till livet och tvingas i exil. (Detta har jag skrivit om i en ännu opublicerad artikel, och jag kommer att återkomma till ämnet framöver.)

Människorättsorganisationen Human Rights Watch kritiserar Jemen för att inte tillåta journalister (och humanitärarbetare) till konfliktområden, för att stänga av telefonnätet i dessa områden samt för att fängsla oppositionella röster.

Igår morse utvisades fyra engelskspråkiga journalister. De har skrivit om protesterna i Jemen samt om våldet demonstranter utsätts för av polis. Enligt en artikel i NY Times idag söker regeringen ta kontroll över nyhetsflödet. En av de utvisade säger sig säker på att utvisningarna beror på att han och de andra rapporterat om ett ökat våld mot demonstranter. En annan citeras enligt följande.

- Utvisningen av oss tyder på att nedslagen kommer att öka. Och det finns ingen här som kommer att se dem, säger Haley Sweetland Edwards.

Reportrar utan gränser sammanställer årligen ett tryckfrihetsindex. De listar hur det förhåller sig med tryckfriheten i världens länder. Senaste mätningen från 2010 placerar Sverige på delad förstaplats (med bland annat Island och Norge), Japan på elfte plats, USA på tjugonde, just efter Storbritannien, och Jemen på plats 170. I botten, på plats 178, är Eritrea.

Jemen på plats 178. Jag öppnar senaste numret av nyhetsmagasinet Yemen Today. Och läser chefredaktörens ledare.

"Vi har tryckfrihet, möjligen inte i den utsträckning vi önskar. Men vi har den, och det säger mycket. Landet är fullt av politiska partier och varje parti har sin egen tidning i vilken de säger vad de vill och uttrycker allt de önskar. Människor kan se jemeniter prata öppenhjärtigt om en mängd frågor på TV."

Hans synpunkt behöver ifrågasättas. Hans synpunkt ifrågasätts. Av tusentals demonstranter som anser att i Jemen saknar människor bland annat rätten att uttrycka sig i offentligheten. Demonstranterna utsätts för våld. Och den som berättar om våldet riskerar repressalier.

De utvisade journalisterna är:

Haley Sweetland Edwards www.­haleyedwards.­com
Oliver Holmes oliverholmes.­wordpress.­com
Joshua Maricich
Portia Walker