Som jag skrev här och här kan man få för sig att protesterna som nu sker på olika håll i Jemen, i första hand är en förlängning av protesterna i Nordafrika. I själva verket har upproren en längre historia än så. De har sina rötter framförallt i Jemen.

Med detta samt nästa inlägg vill jag visa att jemeniterna inte sovit de tjugo år Jemen varit en ’republik’. (Och citationstecknen markerar att statschefen Saleh svårligen kan sägas företräda folket. Allt fler påpekar att de visst inte valt honom till det och talar hellre om Jemen som en diktatur.)

Jemeniter har kämpat för förändring tidigare, upproren har en flerårig inhemsk historia. Det handlar inte om ett nyvaket konstaterande, om att nordafrikaner skulle ha lärt jemeniter att 1, de lever under förtryck och 2, kan revoltera mot det.

För att grunda de pågående revolterna här, och inte i Nordafrika, länkar jag, nedan, och i nästa inlägg till gamla nyheter om tidigare uppror. De skrevs från Jemen innan Ben Ali,  Mubarak och Khadafi stod på löpsedlarna. Här är alltså några nedslag i motståndet före 2011.

Förra året sa Saleh till den statliga nyhetsbyrån, Saba, att han inte skulle låta kriminella, banditer och de som ropar på en delning av Jemen nå sina mål. Han lovade, som många gånger tidigare, att krossa upproren.

De han syftar på som vill ha en delning av landet och en egen Sydarabisk republik, är separatisterna. Separatisterna menar att enandet 1990 skyndades på och inte gick rätt till. Därför har de protesterat i två decennier och gjort våldsamma uppror i snart 17 år.

Från maj till och med juli 1994 bröt ett inbördeskrig ut i Jemen då separatisterna sökte bryta sig loss. För ett år sedan lät det fortfarande såhär.

- Vi är redo för strid, vi alla, män kvinnor och barn. Jemen är inte vårt land, Sydarabien är vårt land, sa Zahra Saleh Abdullah till en journalist.

Separatisterna menar i huvudsak att de är ockuperade av norra Jemen och att deras resurser tas ifrån dem. Oljan och fisket finns i södern liksom mycket av landets gas, men resurserna förs norrut, säger man. Där byggs fler skolor och vägar. Separatisterna säger att de är andra klassens medborgare.

Demonstrationer pågår än i södra Jemen. Igår såg det - enligt denna länk - ut såhär, i Aden.

Södra Jemen har alltså en egen historia av många uppror och demonstrationer. Därför bör söderns protester ses i ljuset av Jemens politiska historia. Demonstrationerna där är framförallt en fortsättning på den kamp människor fört långt innan Nordafrikas ledare började vältas. Regimfallen kan troligen förklara att protesterna i Aden nu lyckas samla fler människor än tidigare. Kanske har tron på förändring stärkts efter att man sett den ske i andra länder. Men, att ensidigt se protesterna i södern i ljuset av dem i Nordafrika tycks mig historielöst. Det ger en felaktig bild av jemeniterna, som kämpat längre än de nu ges erkännande för.

Mer om gårdagens demonstrationer i Aden, där ytterligare två dog, hos Reuters.

När Saleh talade om kriminella och banditer, vilka tänkte han då på? En diskussion kring, och uppdatering om, det följer inom kort.