I oktober och november handlade denna blogg framförallt om korruptionen i Jemen. Det var ord och inga visor. Dr Mohamed Abdo Moghram, från juridik- och shariafakulteten vid Sanas universitet, citerades. “Korruptionen är en allvarlig huvudvärk som slår mot alla aspekter av det jemenitiska livet”. Bland Jemens lagar finns ingen definition att finna. Men, för att förstå det politiska spelet behöver man förstå att korruptionen är institutionaliserad här. Den är norm, utan undantag.

En offentligt anställd här kan jämföras med en servitris i länder där servitrisen inte klarar sig på lönen i sig, utan förlitar sig på dricks. Dricks kallas det inte när byråkraterna tar ut sin del varje gång de lyfter ett finger, utan avgift, fast muta är vad det är.

Jemens demonstranter kastar inte in handduken. De ropar fortfarande ”Nej till korruption”. Som svar på det har Saleh lovat att höja lönen för offentligt anställda. Vad vill han säga med det?

Oppositionens allvarligaste kritik mot Saleh är att han stannat vid makten enbart därför att han kunnat köpa politiska röster. Jag har skrivit om Jemens budgetprocess och försvarsbudgeten. De militära utgifterna beräknas till en miljard, dvs en sjättedel av landets inkomster. Hur utgifterna sedan fördelas specificeras inte. Alltså är det inte möjligt för parlamentsledamöterna att granska den delen i budgeten.

Jemen är ett stamsamhälle och flertalet stammar ligger i konflikt med varandra. Det är högst troligt att den största delen ur försvarsbudgeten hamnar i fickan på de stamledare som garanteras stammens lojalitet med Saleh och håller fred.

Demonstranterna anklagar Saleh för ytterligare korruption och för att – likt Ben Ali och Mubarak - ha stoppat undan stora summor pengar i egen ficka. Denna anklagelse har Saleh ännu ej bemött. Att höja lönen för offentligt anställda – det råder inte bot på korruptionen i Jemen. Det förskjuter däremot fokus, från det stora: korruption och diktatur, till det något mindre: undermåliga löner i offentlig sektor.

Alltså fortsätter protesterna.