Det hade inte kunnat förutses. Men, demonstranterna fick sin röst hörd, vilja igenom och en chans att nu förändra Egypten, genomgripande. Arton dagars protester. Och Al-Geziras bekräftande, uppmuntrande, samlande kraft. Nu har Mubarak avgått, efter tre decenier. Nu finns förutsättningar för ett friare Egypten, ett Egypten som egyptierna själva väljer.
Idag vill alla vara egyptier. Med rätta.
Men, vad händer härnäst?
Några talar om en dominoeffekt, en spridning av revolutionen till andra delar av regionen. Andra varnar för att Muslimska brödrarskapet, tvärtemot vad de sagt, ska ta makten och införa ett islamiskt styre.
Vad skulle en spåkvinna förutse?
Får några år sedan satt en dam och spådde i Kairo - intill ett hotell. Hon var en färgglad typ med både kristallkula och sagokort. Många resenärer kikade in bakom hennes skynken. Hon är en optimist som intygar att allt, precis allt, ska bli bra. Det som följer är alltid det bästa.
Tittar hon i sin kula idag ser hon sannolikt inget brödraskap, möjligen någonstans i marginalen men det är inget värt att fästa blicken vid. Hon ser fria val. I kulan skymtar bildandet av nya partier, formuleringen av ytterligare krav på fri- och rättigheter – allt utgår från de olika viljorna som trängs i landet. Också minoriteterna kommer att uppleva att de får politisk representation. Godtyckliga gripanden, av bland annat homosexuella, upphör omedelbart. I hennes kula stärks kvinnors position Arbetarklassen och den klass som står utan arbete får det bättre. Hon kan prata på för full hals, men skulle avbrytas.
- Finns inget mer där, skulle några från länderna omkring fråga.
Alla glädjs med egyptierna, som fått den senaste faraon på fall. Men despoterna finns än i regionens länder. Så damen skulle titta igen.
- Jo nu ser jag, skulle hon svara.
Och sedan dröja med att berätta exakt vad hon ser.
- Jag ser fler folk som reser sig mot regimerna. Jag ser en vidare spridning av revolutionen. Jag ser att demokratin, i sin mest färska bemärkelse, äntligen nått Nordafrika, Mellanöstern, världen.
Det sista skulle, tror jag, mer vara ett uttryck för damens entusiastiska personlighet än en förutsägelse att räkna med. Men en spådam frågar man sällan om framtidens mest troliga utfall. Man frågar i hopp om att det otroliga ska ske. Och man vill höra det sägas.
- Demokratin är här!